Dagens Nyheter – 6 september 1869, sida 2

9 rn sig hastigt och aflägsnade sig från bädden, liksom rädd för det inflytande, barnet utöfvade på henne. — Om jag blir fru Roman, fortsatte hon i tankarna, har jag med ens upplöst alla de band, som fästa mig här; de måste då hjelpa sig mig förutan. Hon kastade sig ned i emman, utsträckte armarne mot höjden och hviskade: Jag vill bli rik, rik och mäktig genom mina pengar och sedan, sedan bort med allt dåraktigt grubbleril — Jag är väl icke längre något barn, som går och drömmer om kärlek och lycka, utan ena klok och. tänkande qvinna, som lefver för sitt barns framtid. Kärleken lekte alltför grymt med mitt hjerta, då jag var helt ung, att jag skulle uppoffra något för den. Vissheten att min man var ett fosterbarn, att han var ruinerad, då han dog, förändrar min och mitt barns ställning här och gör 0ss till nådehjon på Lybo. — O, hvilken gräslig förödmjukelse i denna tanke! Glada och bekymmerslösa, började fig larna sin sång, då solen tittade upp i öster. Blommorna myste, löfven darrade, gräset nickade och forsarne brusade. Allt utom Lybo tycktes vara idel glädje och lycka, men inom dess ståtliga murar rådde den morgonen mycken oro. 22 Tilla Olga hade på natten insjuknat och ett ridande bud afgått till läkaren.