Dagens Nyheter – 6 september 1869, sida 1

hösten hade flyktat, då Nanny äntligen kunde sägas vara på bättringsvägen, men först efter julhelgen fick hon lemna sina rum och komma ned i salonger. Roman var dagligen på Lybo och medförde alltid något, som kunde glädja eller öfverraska Nanrry, och Ester var outtröttlig i att uppfinna och upptärka angenäma öfverraskningar. Fru Berg, ett klokt och förståndigt fruntimmer, som sjelf pröfrat mycket, hade under Nanmys sjukdom låtit flytta henne ur de rum; der Olga dog, till en annan våning; der hon: fått de rum, som vanligen begagnades af gäster. De lågo åt trädgården, så att hvarken utsigt eller möbler eriBrade om den förlust, hon lidit. Lilla Olgas namn nämades aldrig, och denlillas sköterska hade af fru Berg blifvit aflägsnad. Nanny sjelf uttalade icke en enda gång under konvalescenastiden dotterns namn. Hon talade i allmänhet föga, log aldrig,icke ens då, när Ludvig lemnade bref från Marianne, hennes syster. . Hennes: sorg var så djup, att den icke kunde klädas i ord, och man förstod, att hon icke så lätt skulle låta trösta sig öfver den förlust, hon lidit. . Under den långa sjukdomen och det långsamma tillfrisknandet hade. tillgifvenheten för Ester vunnit i styrka, och hon var nu för Nanny det käraste, bennes hjerta egde.