Dagens Nyheter – 6 september 1869, sida 1

snickaren A. Johansson måste skjuta om, emedan båda upprått lika många — det högsta antalet — points (62 points i 8 skott). Der:3 täfian visade att begge ega säker hard och säkert öga i mindre vanlig grad. Vid första omskjutningan dem emellan, tili afgörande af enderas företräde, uppnådde de nemligen hvardera i 3 skott 25 poists. De måste således för sndra gången skjata om, men sköto å2yo — således för tredje gången på samma dag — lika pointsantal, nemligen 26. För treöje sköto de om, och nu sköt hr Lindberg 28 points, men hr Johansson endast 24, hvadsn den försträmnde erhöll det högsta pris, som detta år blef utdeladt, och hr Johansson det andra. 7) Sedan täflingen aslutats, bildade Stoekholmg3 skarpskyttekår framför estraden fyrkant, med musikkåren i midten, och en kort gudstjenst hölls, hvarefter ordföranden i styrelzen för Stockholm: skarpskysteförening, kommesdör Egerström, yttrade några varma oråd om betydelsen för vårt försvar af dessa skjutöfningar, redogjorde för hvad vi härofvan anfört angående årets täfling och de resultater, som deraf framgått, samt anhöll glutligen å styrelsens vägnar, att statsrådet Abelin måtte till segervinvarne utdela de vunna priserna. Ur Åbelin öppnade prisutdelningen med ett kort tal, hvari han erinradea, att för ett helt tolk liksom för icdividen gälier den gamla satsen :. hjelp dig sje!f, så hjelper dig Gud. Att svenska folket börjat mer än förr inse sanningen häraf, bevisade just det alltjemnt ökade intresse, hvarmed dessa skyttefester omfattas och hvilket beaktats af statsmakterna, som anslagit medel till uppmuntran för förvärfvandet af skjutskicklighet. För 1landets försvar hade detta allmännare begär att lära sig handtera skjutvapen den största betydelse. Hvarje sann fosterlandivän, yttrade hr statsrådet, hoppades att den ännu unga plantan, med kärleksfull omsorg vårdad, skall växa upp och blifva ett träd, som med sina grenar — om stormens tid en gårg kommer — kan lemna skydd åt hela den älskade fädernejorden. Hr statsrådet yttrade slatligen några berömmande ord till pristagarne, som uppställt sig framför estraden, hvarefter prisutdelningen började och fortgick. än ordning, nedanstående törteckning inneåller. Efter prisutdelsingen defiterade Stockholms skarpskyttekår, med dess kadetter, Bkolungdomen, i spetsen, för general Abelir, hvilken sedan aftackade truppen och yttrade sig i särdeles smickrande ordalag öfver det i allo lyckade sätt, på hvilket denna skyttefest blifvit anordnad. Vid defilerirgan fördes skolgossebataljoperna af löjtaanterna v. Hennigs och Berg samt åtföljdes af folskoleinspsktören Meijerberg; 1:a skarpskyttebataljonen af löjtoanten grefve Taube; 2:a bataljonen af kapten Ekman, i stället för kapt. frih. Liljen) I den allmänna täflingsskjutningen hade hr Johansson ena gången skjutit på oriktig tafla — på densamma som hr Lindberg. Den taflan befanns träffad både i 8:de och 10:de ringen, och flare ansågo att det var Johansson som hade skjutit de 10 points. Men då detta icke kunde bestämdt utrönas, och Johangson i allt felat derigenom att han skjutit på orätt tafla, fick han endast räkna gig till godo 8 points. I de 3 omskjuthingarne skötos 9 skott. Af protokollet fann man att i de sista S-af dessa skott hade Lindberg skjutit 71 och Johansson 67 points — således begge i 8 skott mer än hvad som behöfts för att erhålla statens stora pris, derest omskjutningen fått räknas i stället för den gemensamma täflipgsskjutningen. Såsom äfvenledes en ovanlig episod må anföras, efter hvad som vid täflingen i går berittades, nemligenatt ett fruntimmer anmält sig önska få deltaga i täflingen om statens priser. Såsom stridande mot ordningsreglorna för denna täflan, kunde hennes begäran icke bifallas.