Hvarjehanda nyheter. så en protest. Vid en sockenstär i en Uplands-socken röstade majoriteten på en äldre, hederlig bonde tillordförande, hvarvid denne reste sig upp och med jiämrande röst inlade en protest af följande lydelse: sLä bli meg! Ni kan ju ta jen an Wischmu-templet i Jaggermauth i cugelska Os en ir, som bekant, en af hindnernas mest be Tr: hålles i juli månad hva vid den religiösa fanatismen i den grad stegras, att hela skaror pliga kasta sig framför de tunga vagnar med afgudabelät som dragas viigen framår, och låta Kkrössa sig under hjulen. I år synes dock antalet deltagare i festen ha varit mindre än förr. I tidningen Iriend of India berättas dessutom, att festen elutat på ett allt annat än högtidligt sätt. Man såg de två stora vagnarne, siger tidningen, på vägen eller, rättare, liggande i en bergsklyfta, emedan folket icke hade lust att draga dem tillbaka till deras plats. Oaktadt många åtagit sig att draga vagnarne och att ntst j i, drogos dessa endast hälften af d liga vägen och lig nä i dyn med fanor och afgndab nerna vände sig till auktoriteterna med anhållan, att de måtte tillhålla folket att draga, men fingo naturligtvis afslag. De, som från vagnarne uppfordrade folket at drags sse, blefvo hånade och uppmanade att sjelfva låta spinna sig i redet. Det skådespel, som vagnarne och afgnudabilderna framstillde på landsvägen, kunde man betrakta som en symbol för det tillstånd, hvari afgudatjensten nu befianer fig, åtminstone uti folkrikare st der och deras närmaste grannskap. — Allt äri r giöst afseende vacklande och på väg att s manstörtas Någon religiös entusiasm mirker man numera knappast, och med tron ir detmycket klent bestäldt. En beskedlig landtaman från trakten af Lilla Edet, som för första gången i sitt lif företagit en fird till Göteborg, kom att göra återresan med en af de. snabbgående båtar, som numera befara denna linie med en fart af Gud vet hur många knop itimmen. Då han straxt före framkomsten till Lilla Edet skulle lösa sin biljett och man för densåmmnia affordrade honom en riksdaler riksmynt, utbrast han förbluffad: Hå körs, inte sa ja betala så möet, ja betalte inte mer häromdan. — Hvad pratar du för slag, far, hvarför skulle du inte betala lika mycke i dag?4 — Ninnemen, si då va ja halfva dan ombord, och nu har ja inte varit här mer än några timmar. Denna invändning hjelpte emelleftid naturligtvis icke, bonden fick betala sin riksdaler, men svor på att hädanefter alltid resa med — Lilla eländet, (en gammal ömklig ångbåt af primitiv konstruktion, eljest Liila Edet kallad). ye