Till hvilket pris kan söt, oskammad mjök genom mejerilushållning eller kalfvars uppfödande realiseras på Bådana orter derifrån direktförsäljning af mjölken icke kan ega rim? Om fördelärne af en ordnad och omsorgsfullt handhafd skogsskötsel, samt om sättet att åstadkomma on dylik hushållning. Om dessa frågor, hvilka punktvis föredrogos, uppstod en ganska liflig diskussion. I afseende å den första anda icke något annat e igt för orten i jordbruksväg uppgifRN såsom intendenten Julin-Dunnfelt anmärkte, att jorden närmast hufvudstaden vanligtvis befinner sig i så hög växtkraft, att höstsäden oftast lägger sig, hvarigerom det i den isåddsa gräsfröet ei lemnar tillfredsställande skörd. Han hade gjort sorgliga rön i detta fall och kommit till den öfvertygelse, att-manmåste, för att kunna erhålla vackra gräsvallar, så gräsfiö i annat säda än råg och hvete. Sjelf hade tal. låtit valläggnirgenföregås af raps och funnit sig dermed mycket belåten, y rapsen bade gifvit en mycket god skörd och vallarna bade derefter blifvit ovanligt bärande, hvarför han på det varmaste förordade detta förfaringssätt, Professor Arrhenius öppnade diskussionen om andrå frågan med att gratulera landtmännen omkring Stockholm att i afseende på sitt jordbruk ha det å fett, att de lida deraf, såsom den föregående talaren påstått. Öfver något sådant kovna dock länets laudtbrukare i allmänhet ej klaga, utan utgjorde det ännu för dem ett önskningsmål att få sinjord äppdrifven i Hög växtkraft: Det återstode för dem att göra ganska mycket för att hinna detta mål. Gödselas värde kunde icke bestämmas, ty det är beroende både af den jord, af hvilken man vill frambringa skörd, och af det sädesslag, som den skall bära. Vetenskapen hade i dessa afseenden lemnat jordbrukaren så måvga vpplysniogar, att han numera är i ståod att bestämma hviika beståndsdelar hans jord: skall ega för att kunna gilva en god skörd af det ena eller andra sädesslaget. I allmänhet är den befintliga animaliska spillningen otillräcklig, att ersätta jorden hvad upprepade skördar förbruka. Man har sålunda tagit till hjelp så kallade bigödningsämnen! Detta är så allmänt, att man numers hufvuadsakligen kan bedöma ewtjordbruks stårdpunht efter qvantiteten af artificiela. gödningsämnen som. användes. Begagnas inga sådana, bedrifves jordbruket ej på önskvärdt och tidsenligt skick. Sedan medicinalrådet Wistrand fästat uppmärksamheten på hvilket kraftigt gödningsämne man har i den s. k. pudretten, hvilkencdock ännu, tyvärr, finnes i alltför otillräcklig. mängd i följd af lojäet och vanvård, henistälde hr Arrhenius, att förvaltningsutskottet skulle uppmana distriktsstyrelscroa att söka åvägabringa pudrettberedning vid folkskolorsa Oca sålunda ho3 barnen ioplanta icke blott det stora värdet af detta gödniogsämne, utan lära dem sättet för dess beredning. Detta blef äfven sällskapets beslut. I diskussionen om denna fråga deltog dessutom fria. F. ermelin, bushållningssällskapets sekreterare, som intygade att förtroendet för pudretten ökas för hvarje är, hvilket visar sig i de alltmer till antal växande reqviaitioner, som ingå till Stoekhoims pudreitberedningsbolag. I:yunerhet är de; landtbrukarne i Norrland, som iagett fördelare af att avvända detta gödningsmee). Om äv vidga frågvrua uppstud iugen anmärkringsvärd öfverläggning ; angående den sista uppläste jägmästaren Wetterhoff ett skrifiligt artörande, kv.Isi ban sökte visa, att ex god skozshushållving omöjligen kan vinnas genom lagstiltningsåtgärder, lika för hela landet, utan borde ordnandet af skogsbushålltingen för hvarje län öfverlemnas åt vederbörande bushålltigssällskap, som bäst vöre i stånd att bedöma hväd som för länet vore i den vägen lämpligast! I sammanhang med dennå fråga uppmanade landshöfding Stråle alla jordbrakare. som önaskade få afkomst af sin skog och tillika ville betrygga sådan åt sina efterkommande, att, derest de ej på annat sätt kuode vinna detta mål, anlita den af häshålläingssällskapet engagerade jägmärstarep, bv:lken mot er ringa afgif; ginge tillhanda med alla behöfiiga råd och upplysningar. Profes or Arrhenius yttrade slutligen några varma ord om hvars och ens pligt att göra allt, hvad som kunde göras, för att ej ttarma värdet af den torfva man fått att förvalta åt kommarde slägten. Etter slutad diskassion togs expositionen i betraktande, hvarefter, kl. 3, utdelning af följande priser egåe rom: För plöjning (prisdomare kapten Odelberg, löjtnant Ljunggren, inspektor Carlqvist och landtbrukaren Siltversparre): 1:sta priset, 2 specier, landtbrukslärlingen Sellin vid Djursholm; 2:dra