Dagens Nyheter – 4 september 1869, sida 2

riket. Fylleri, slagsmål och tjufnadsbrott lära då hört till ordningen för dag och natt. Knape past någon resande vågade passera genom staden nattetid, berättas det. Men sedan staden fått en kraftfull och ordningsälskande borgmistare, den der utan fruktan och krus tog itu med allt hvad med orostiftare och fyllbultar hette, inträdde snart ett bättre förhållande. Och när så under en sednarce tid god själavård och goda skolor började utöfva sina välsignelserika verkningar inom samhället, kom man omsider till den glädjande: sedliga utveckling, hvari äfvemr den sg. k. lägre samhällsklassen härstädes nu befinner sig. Troligen mera på skämt än allvar företogo sig en dag i förra veckan ett par husarer i Engelholm -att i en handelsbod. utrångla falskt mynt, berättar stadens tidning. Myntet bestod i ett par 3-skillingsslantar, som husarerna roat sig med att ge en glänsande yta, så att de gamle kopparbestarne sågo ut nästan som de allränyaste 2-riksdalrar at silfver: Hade koppartingesten kunnat reflektera öfver sin yttre pronnlåt lika bra som husaren öfven sin, så hade an förmodligen icke känt sig litet stolt i sin nya drägt. Nå, af den, som gjort honom så grann, utgafs han för att vara mer än 20 gånger bättre än han var — 24 gånger mera värd än en af hans geliker i hvardagsdrägt. Skenet bedrager så ofta här i verlden; en fager yta är ofta mäktig att lura äfven klokt folk: uppgifng värdet på slanten togs för kontant i handelsböden. Och intet ondt i det. Men det onda — oci tillika dummge och farliga bestod deri, att husarerna läto sitt skämt gå för långt: de läto, efter det de i boden köpt något, gifva sig tillbaka på Köpparslanten, som hade den verkligen varit en 2-riksdaler. Deri låg just det ledsamma i saken och hade till följd. att de oförsigtige karlarne måste gå i arrest. Förmodligen kommerkrigsrätt att bållas med anledning af händelsen med 3-skillingen. — Så kan en obetydlighet förorsaka mycket bråk. Nattfroster ha i denna vecka ett par gånger inträffat i orten, säger Falu tidning; men; såsom. man hoppas, utan att göra någon afsevärdare skada. En arbetareförening är bildad i Wadstena. En hök — troligen mycket hungrig — slog helt nyligen, i byn Säbyggeby i Ockelbo socken i närheten af Gefle, ned på en gubbes på hufvudet sittande mössa: och bortförde den, till gubbens icke ringa förvånivg och isynnerhet harm öfver förlusten af den vid mössan sittande, nya skärmen. Den bortröfyade persedeln har ej återfunnits.