Dagens Nyheter – 4 september 1869, sida 2

du vill ej offra något, för att skapa andras sällhet. Var lugn, din far skall alltid älska sin dotter mest af allt; icke blir det jag, som kommer att röfva hans kärlek från dig. Kan jag ej föröka, icke skall jag förminska den. Nanny kysste Esters panna. Herrarne voro straxt derpå hos dem. Genom den rörelse, Ester erfarit, hade hon fått en lifligare färg och var så vacker, att hon helt och hållet fördunklade Nanny, hvars utseende alldeles icke hade något bländande. Hon frapperade icke vid första anblicken. Man behöfde se Nanny lifvad, höra henne tala och i ansigtet se återspeglingarna af de tankar, som lifvade henne, för att komma underfund med att hon hade en i högsta grad egendomlig skönhef. Ester åter var utmärkt vacker, antingen hon teg eller talade; om hon var ond efler god, lifvad eller likgiltig, så förblef hon vacker. -Hon är en liten skönhet, min hustru, tänkte Erik, då han stod framför de unga qvinnorna. Hvilken skada att hon ej kan förlåta, att jag icke älskade henne då vi gifte oss, fortsatte han i tankarna; kunde hon göra det, glömde jag snart det förflutna. — Jag tror att damerna haft en liten scen sig emellan, yttrade Erik och såg på