Dagens Nyheter – 4 september 1869, sida 2

Ängskeppet Germanias förolyekande. Om denna tilldragelse lemnar en hamburzertidving en på auteriska uppgifter grundad, utförlig berättelse, hvarur vi hämta följande: Skeppets strandning egde rum den 7 augusti kl. 5 på morgonen vid Drooke Point, 10 mil från Cap Race på Newfoundlindska kusten. Kapteuen och förste styrmannen befunuo sig båda på kommansdobryggan. De varsnade plötsligen g-rom den tjocka dimman de obsstämda kontureraa af lard, saktade derför ytterligara farten och läto ånghvisslorna ljuda. Då ekot tillkänaagaf kustens omedelbara närhet, stoppades maskicen och satte: omedelbart derefter beck med full fart. Inpan skeppots fart tramåt helt och bållet upphört, hade det redan, utan märkbar stöt, fastnat på mjuk botten. Pumparaa pejlades, och då det visade sig avt skeppe; var fullkomligen tätt, försökte man taga det af grund. Detta lyckades äfven, sodan maskinen en lång stund arbetat bakåt med full kraft. Knappt var det likväl flott, förr än det åter stötto två gångar, tätt efter hvarandra. Stötaraa träffade fartyget just på desi ömtåligaste punkt, nämligen under panrorna och maskinrammet, och det befanns snart, att vattnet inombords stigit till fom fot. Då detta stigande haatigt fortgick, sattes maskinen åter framåt med full fort för att sätta fartyget på stranden och rädda passagerarna. Vattnet steg med stor hastighet, så att passagerarna måste icom ganska kort tid alla skaffas ned i båtarna, hvilket var förbundet med rätt mycken fara, isynnerhet som bland dem fanns en stor mängd qvinnor och barn. Kapten Kier var den siste, som lemnade fartyget, och då han gick fråu bord, steg vattnet redan öfver däcket till mesanmasten, och rullade skeppet öfver åt styrbord. At da åtta båtarna höllo sig fem tillssmmans under kaptea Kiers befäl; en hade biifvit under första styrmannens lednisg afsänd i förväg för att uppsöka lämplig landaingsplat:; de två återståerde blofvo i den ogeromträngliga tjockan skilda från de öfriga. Efter sex timmars roende fram och tillbaka i närheten al den rasande bränningen försökte förste styrmannens båt, med tillhjelp af en fiskare, hvilken haft dat beundransvärda modet att gerom brän:ingen simma ut till de förolyckade, att verkställa laodstigningen, men detta lyckades först två mil vestligare, der alla de på båtea varande persope blefvo efter åtskilliga ansträngningar rädade. oda till aftonen var man i okunnighot om de andra båtarnes öde. Den lilla eskadern under kaptenens befäl hade ända till kl. 3 e. m. försökt att iå reda på de två ur sigto förlorade båtarna, men utan resultat. Man började då tänka på att sjelf komma i