Dagens Nyheter – 4 september 1869, sida 1

Nanny. Ester ser upprörd ut, tillade han med rynkad panna. j Nanny låtsade icke. höra hans ord, utan vände sig till Roman med några betraktelser öfver parkers skönhet. Ester såg på sin man och svarade: — Mellan Nanny och mig förefalla aldrig några scener; vi äro alltför ärliga och uppriktiga mot hvarandra för att kunna bli osams. Jag har varit upprörd, men det kom deraf, att jag ett ögonblick fruktade förlora Nannys tillgifverhet, som är allt för mig. Ester fattade sin faders. hand och kysste den, sägande: — Du elaka pappa, jag borde vara ond, eft:rsom du icke förr gökt upp mig, och likväl vet du att, utom dig och Nanny, eger jag icke en enda varelse som är kär för mitt hjerta. Ester lade armarna om faderns hals och lutade sia varma kind mot hans. Erik bet sig i läppen. s Nanny smålog och sade med ett besynnerligt leende: — Jag drömde i natt, att jag lemnade Lybo, och att Erik var min körsven, då jag for härifrån. Eriks panna blef ännu mulnare. — Den der drömmen kan lätt gå i fullbordan, inföll Roman skämtande, och Sedan få innevånarne på Lybo roa sig med att göra lifvet så odrägligt som möjligt för