Dagens Nyheter – 4 september 1869, sida 1

den; Enkor och enklingar dömdes i så fall att förbli ensamma. .Din man och hans bröder handlade annorlunda, då deras far vid några och femtio år gifte sig med min syster. De mottogo styfmodern med vänlighet och omhuldade henre med ömhet. Ester såg. på Nanny med skarp blick och utropade: — Det är väl icke sannt, hvad tant Juliana häromdagen, då hom var här, hänsyftade på? — Och hvad var det? — Att pappa friade till dig. — Hade dina far anförtrott tant Juliana något dylikt? — Icke det, mer hon hade gjort sina iakttagelser, påstod hon. — Den goda tantens iakttagelser i den riktmingen hafva alltid visat sig vara falska; men låtom oss för rolighets skull antaga att de voro riktiga, hvad skulle du då säga? Ester kastade sig ned på gräset och satte händerna för ögonen. — Jag skulle säga ingenting, sade bon med låg röst, men jag skulle gråta, gråta hela mitt lif igenom. Ack Nanny, tillade hon och såg upp, jag känmner i denna stund att om pappa skulle komma att hålla af dig, skulle han aldrig mera bry sig om mig. Du är bättre och älskvärdare till din karakter, och derför skulle pappa göra som Erik, Ludvig, tant Carolina och alla, -— glömma