Dagens Nyheter – 4 september 1869, sida 1

a 92 Ester såg icke lifvad ut för promenaden, men hon höll af Nanny och sällskapade gerna med heune. , — Vi göra en vandring i parken, förkla rade Nanny, då de stodo i fria luften. Hon trädde sin arm i Esters. — Har du träffat din far? frågade Nanny. — Är pappå på Lybo? Det var besyn nerligt, och jag har icke sett honom. — För en timma sedan talades han och jag vid. Han och Ludvig följdes åt till bruket. — Då får jag väl se homom vid qvällsvarden. Det är mig alltid em glädje ati råka pappa, emedan jag vet, att han af all på denna jord tycker mest om mig! Ja. mera än om sina pengar, och det är når got min man icke gör. Ester suckade. — Har du aldrig tänkt dig möjligheten att din far skulle gifta om sig? sporde Nanny. — Pappa gifta om sig! Pappa ta en hustru som skulle efterträda mamma, pappa få nå: gon, som han skulle älska mer än mig: Det vore förfärligt och jag kunde aldrig för låta den, som gjorde mig så mycket ondt Umgås med henne, kunde ingenting förm: mig till. Det gifves på denna jord intet som är förhatligare än styföräldrar. — Du talar som ett egoistiskt barn utar allt förstånd. Tänk om alla resonnerat son du, då blefve det ganska sorgligt här i verl