Dagens Nyheter – 3 september 1869, sida 2

00 — Lybo bruk kunde skryta af en vacker natur, ehuru något vild och sträng till karaktären. Höga furuskogar, gigantiska berg och glittrande vattendrag omgåfvo det. Sjelfva bruket låg vid en bred elf, hvilken framflöt genom dess egor. Infattad i fur, granit och vatten, hade herregården det oaktadt ett leende utseende; den liknade en sydländsk tafla, infattad i en nördisk ram. Konsten hade framtrollat ett förtjusande Eden midt ibland skogar och berg, och den hade begagnat alla de resurser, naturen ställt till dess förfogande. Trädgårdarna, parken och växthusen hade kostat oerhörda ummor, men de lemnade också ingenting öfrigt att önska, äfven för den mest anspråksfulle. TÅ Sommaren hade . gjort sitt intåg, allt i naturen var klädt i sin högtidsdrägt. eta Praktträdgården, som låg för husets framsida och bestod af två stora terasser, hvaraf den sista slutade vid elfvens strand, utgjorde ett verkligt Floras rike. Från boningshuset kom man genom ett par glasdörrar ut till densamma och hade då parken till höger och till venster växthuset och köksträdgården. Gården var fyrkantig med planteringar, gräsmattor, blommor och träd. Från den gick en bred all6 ned till bruksgatan och bruket. Man hade ätit middag och hvar och en begifvit mig till sina värfi ingeniören ned