Dagens Nyheter – 3 september 1869, sida 2

deln för 75 öres Vi tro oss ej kunna bättre rekommendera denna lilla boken, än genom att meddela, såsom profbit på författarens Jyckliga sätt att behandla det temligen kärfva ämnet, följande korta utdrag, handlande om lifräntor och lifförsäkringar: En gubbe, som är enkling, icke har några barn och ingen att lefva för utom sig sjelf, eger i ett för allt ett kapital om 100,000 frank. Hvad skall han göra dermed? Hans ålder och hans krämpor tillåta honom icke att hvarken slå sig på landtbruk, handel ellar industri. Hundratusen frank skulle vara en mäktig häfstång i en ung och kraftfull mans händer; för en gammal utgöra de endast en börda. Det enda han har att göra, är att placera sioa penningar så fort som möjligt hos rågon som kan göra dem gällande och som delar vinsten med honom. Gubben placerar sitt -kapital, utan att likväl af. häada sig det, och skaffar sig på detta sätt omkring 5,000 frank i ränta. Men det dröjer icke länge förr än han upptäcker att denna inkomst icke förslår för honom. Fem tusen frank om året äro icke mycket för en person, som har behof af mycken omvårdnad och som sj If icke kan företaga sig något. Jag tror i det hela, säger han till sig sjelf, att jag gjorde bättre uti att småningom bit för bit förtära mitt kapital. . Jag kan vara någorlunda säker på att dö inom tio år. Om jag pu delar mia förmögenhet i tio lika stora delar, så har jag årligen 10,000 frank. Det är visst sannt att jag riskerar att icke lemna något efter mig; men hvad gör det? Statskassan, som är min enda arfvinge, har allt för mycket penniogar, att jag skulle göra mig några betäckligheter i den vägen. Straxt derefter komma några rika kapitalister och säga till honom: Vi äro villiga att öfvertaga ert kapital. Gif 0os3 edra 100,000 frank, och vi skola gifva er om året icke fem eller tio, utan sjutton tusen frank i ränta. Hvad behagas! Afven om jag blefve hundra år gammal? Ja, äfven om ri blefve så gammal som Methusalem. : Jag vill emellertid fästa er uppmärksamhet på, att ni komma att göra förlust, om jag bara lefver i sex år till. Visst inte. Vi skola ingenting förlora, och det af tvänne skäl. För det första ha vi gjort samma affär med en mängd andra gamla personer. Låt också en eller annan bli ovanligt gammal, så är dock medellifslängden underkastad fasta lagar, som längesedan äro utforskade, 0c2 våra beräkvingar äro alldeles ofelbara. Vidare ha vi afslutat en mängd affärer, som just skola föröka våra inkomster i samma mån som folket får lefva längra. Medan vi köpa ett kapital i utbyte mot räntor, köpa vi å andra sidan räntor i ntbyte mot kapitsler. Dessa tvänne slag af affärer, säga de vidare, bilda en passande motrigt mot hvarandra, våra siffror äro noga uträknade, så mycket som möjligt till vår fördel både i det exa och det andra afseendet, ech när någon föreslår en affär, hvilken han förklarar vara fördelaktig för sig sjelf, så kan ni tryggt inlåta er med honom. Den gamle mannen går ina på förslaget och befinner sig väl deraf till sin sista timme, Hsn njuter lifvet och förskaffar sig ail den vård, ban i sin höga ålder har behof af. Möjligen förlänger han derigenom sitt lif, i hvarje fall gör han det behagligare för gig. Det bolag, med hvilket han inlåtit sig, mottager hans 100,000 frark och anbringar dem tillika med många acdra kapitaler i en eller annan industriel verksamhet. Till och med om gubben efter sex års förlopp ännu skulle uppbära sina 17,000 frank i ränta, skall man icke ångra att man inlåtit sig med honom. Lyckliga spekulationer ha fördubblat hans 100,000 fraok. Ehuru den gamle mannen har i räntor fått sig tilldelade öfver 100,000 frank, återstår dock möjligen lika mycket eller ännu mera, så fruktbärande har kapitalet varit. Antag å andra sidan, att vår gamle man dör 2, 1 eller 23 -år efter kontraktets upprättaånde. I sädant fall kan bolsget lyckönska sig till att hafva köpt 100,000 för resp. 34.000 eller 17,000 eller 8,500 frank. Det kan man kalla en god affär, och från moralens eida kan intet invändas mot den. Ingen orätt har skett den gamle kspitalisten. Han har fått en betydlig tillökning i sina årliga inkomster; han har blifvit hindrad från att förstöra sitt kapital till skada för det allmänna, hvilket i början hade varit hans afsigt, och slutligen ärfver bolaget blott ett ka