Dagens Nyheter – 2 september 1869, sida 2

Minneslista för jordbrukare i september 1869. Rågsåning bör vara slutad i augusti månad. Om så icke skett, måste största skyndsamhetvid detta arbetes fullbordande iakttagas. Om rågkornen icke äro fullt torra, böra de före sådden torkas, hvilket lätteligen sker genom inblandning af nysläckt, väl torkad kalk, hvaraf vanligen en kappe är tillräcklig för torkandet af en tunna. Hvetesåning bör påskyndas så mycket som möjligt. Hvete mår väl af att blifva någorlunda djupt nermylladt. Till hvetesådd bör man om möjligt välja sådan jord som har gammal gödselkraft, är temligen lerhaltig och framför allt fri från syra. Stark gödsling med ladugårdsgödsel är icke tjenlig. För att förekomma sot, bör hvetet betas i en lösning af kopparviktriol (blåsten). Till en tunna hvete tages 1!4 skålpund viktriol, som sönderstötes och upplöses i varmt vatten, slås i ett kar och utspädes med kallt vatten så mycket, att, då säden slagits i karet, viktriolsvattnet står en handsbredd öfver säden. Hvetet omröres (det som flyter ofvanpå skummas bort) och qvarstår i vattnet 12 timmar, hvarefter det upptages och torkas antingen genom att tunnt utbredas, eller genom att blandas med nysläckt, mycket torr kalk, hvarigenom det fullkomligt torkar på ganska kort tid. Det äri allmänhet högst angeläget att utsädet är fullkomligt qvarntorrt, då det lägges i jorden, och detta kan alltid vinnas på sätt vi ofvan uppgifvit för torkning af råg och hvete. Vid höstsädets inbergning bör man aldrig försumma att sätta så mycket af den inbergade grödan, som ungefär kan motsvara det kommando årets utsädssbehof, i stack på tillräckligt höga stolpar, så att det icke kan åtkommas af råttor. Sådant gammalt utsäde både af hvete och råg är vanligen att föredraga för nytt. Utsädeshvete bör äfven gerna väljas af sådant hvete, som icke vuxit på nygödslad Jord. . Efter slutad sådd och slutad skörd bör man icke försumma en dag att bearbeta de fält, som skola höstplöjas. Kan man medhinna att straxt efter skörden gifva sädesstubben en grundlig harfning, så bör man aldrig försumma det. Genom denna åtgärd blifva alla små frön, som mognat före eller samtidigt. med säden och fallit på jorden, nedmyllade så att de gro. En eller två veckor efter en sådan harfning ser fältet ut som det blifvit besådt med alla sorters ogris, hvilka, då de nu redplöjas, blifva alldeles förstörda. Om man deremot genast plöjer ned dem, så att de komma på 7 å 8 tums djup, så kunna de förvaras i många år i jorden och äro alltid färdiga att gro, så snart de komma tillräckligt nära jordytan. Detta är isynnerhet fallet med alla oljehaltiga frön. Potatisupptagningen bör ej uppskjutas längre än till den 24 septemberg och bör vara slutad i denna månad. Potatisen förvaras bäst igrafvar, om de icke göras för stora och täckas väl med torr halm. Långa och smala grafvar, 3 alnar breda i botten och omkring 5 qvarter höga, ha vi funnit fullt ändamålsenliga. Att hafva draghål på dem är onödigt; de åstadkomma lått väta och frost i grafven. På de åkrar, der man under nästa år ämnar odla betor eller andra rotfrukter, bör man icke försumma en djupplöjning. Är älfven af mycket dålig beskaffenhet, är bäst att endast upplueckra den. Härtill begagnas en så kallad alfluckrare eller, om man icke har en sådan, en vanlig krok