Dagens Nyheter – 2 september 1869, sida 2

kunglig betalnivg. Kungliga förmälvingar irträffa dock så sällan, att ett dylikt handlingssätt icke vore beaktansvärdt, om det inskränkte sig endast till sådana tillfällen, men beklagligtvis är det icke så. Sökes arbete t. ex. hos sådana, som handla med vissa slags broderier, erbjudes så usel ersättning, att det, oaktadt den. trägpaste flit, ej är möjligt att lifnära sig derpå; och frågas efter skälet bvarför ett broderi, som af köpare betalas ganska högt, skattas så lågt för den som verkställer det, lemras det svar att en mängd oberoende fruntimmer åtaga sig dylikt till hvad pris som helst, utan tvifvel för att skaffa sig medel till någon extra lyxartikel eller annat öfverflöd, hvarigenom de, snärt sagdt, taga brödet ur munnen på de medellösa. En närmare granskning af deras vilkor, fom vannit anställning vid den med så mycken välvilja omfattade Skrifbyrån, torde äfven visa att en god del ej kan räkvas till behöfvände. Insändaren känner personligen ett ensamt fruntimmer med omkring 1500 rdr årlig ickom:t, gom der sökte och vann inträde samt erhöll arbete så länge hon kunde mottaga det, då många i verkligt behof stadda måste afvisas, emedan byrån ej kunde lemna arbete åt mer än ett visst antal. Att ett slikt beteende ej kan förhindras är, dess värre, fannt, men ett vädjande till hjerta och samvete boz3 dem, som känna sig träffade, torde dock vara på sin plats; och kunde de se allt det elände och alla de bekymmer det framkallar, skulle de måbända betärka sig eller åtmirstone finna sitt öfverflöd, så i ett som annat afseende, temligen dyrköpt. Till deras uräkt vill man gerna tro, att de ej tänkt på hvad de gjort.