Dagens Nyheter – 1 september 1869, sida 2

Ikläda sig för hoppets öga En underbar, ostäglig prakt! Ostora sällhetshöjd: t oss hvad salig fröjd Du tillrustar, Och med hvad id I rättan tid Du väpnar oss för lifvets strid! Gif oss nåd att främst här söka Vår barndoms sälla tro föröka, Tron uppå honom, som du sändt, Gif att här i dessa salar Det ord, som ifrån himlen talar, Med himmelsk styrka blir bekändt! Besök oss med ditt ljus, Vig in vårt nya hus Tilt ditt tempel! Kom, var oss när Och sjelf oss lär, O du vår Frälsare, så klär! Git att här i ljufva stunder Vår själ, berörd af nådens under, Mot ljusa hemmet ilar snar! Gif att intet jordiskt hinder Den återlöstas vingar binder, När hon emot sitt ursprung far! Nej, må hon svinga glad Till lifvets, ljusets stad! Si dess portar Nu öppna sig Så saktelig: O, hvilket skimmer på vår stig! Recitativ. Hrart ger du hän, hvart står ditt hjertas håg, Du våra tankars lust, du unga skara? Hvart ställer du ditt muntra härnadståg, Säg, hvilka rymder går du att befara? Mång tusen vittnen, englars här, Och fäder, mödrar, dig så ömt betrakta; Och vi, som alle hafva dig så kär, Vi på ditt väl med spända blickar akta. Nu hjertat sväller i vår barm, Till himlars himmel flyger bönen varm: O, må din fostring ske. till Herrans ära, O må din sommar gynsamt vittne bära Om såningsmödans art och om den vård, Som här dig gafs i denna helga gård! Aria. I den dunkla jordens sköte Blyga fröen myllas ner, Snart till junisolens möte Som med tusen strålar ler, Blomstren spira upp så sakta, Tills de spricka ut och trakta Efter ljusets himlaglang. Så i tiden fostras anden, Att en gång i stjernelanden Bära härlighetens krans. Qvartett. När frälsningens engel dig söker blid Och bjuder dig bedja och vaka, När ljufliga röster till Edens frid Dig ropa så varmt tillbaka, Då stadna, o yngling, ty ordets ljud Bär helsningar från din Gud. Göm väl och bevara som din klenod De dyra, de himmelska orden! Då adlas ditt sinne, då stärkas ditt mod, Att verka Guds verk på jorden. Sitt öm som Maria vid Mästarnas fot, Gå glad dina öden mot! Fram sedan.som man uppå stridens ban, Att manligen kämpa och lida! Den Jesus har fostrat blir segervan; Den härlige vid din sida Välsignar din kamp och vid dagens qväll Han femtar dig till sitt tjäll. Du skiftande flock, du som kommer, går, Du älskade lärjungaskara, Gud gjute sin frid i din korta vår, Gud skydde dig i all fara! Gud stille din törstande själs begär! Känn, smaka hur ljuf han är! Upp yoglihgar, svärjen i denna stund, Att, lyste af sanningens stjerna, Er offra åt Herran af bjertats grund Och följa hans vinkar gerna! Ert nyår begynner, det gamla flyr, Och morgonen, hoppfull, gryr. — : Kör. Du, all visdoms rena källa, Saligheters djupa flod, Hvilkens vågor ymnigt välla, Ljusets Gud, allsvåldig, god, Sänd till oss din Anda neder, Att han våra hjertan rör, Oas uti all sanming leder Och till Kristi kunskap för! Herre, du vår högsta ära, Högsta fröjd och högsta tröst. Lär oss ljusets frukter bära I vår lefnads vår och höst! Oss med trosinsigt benåda Unga, gamla, dig till pris, Tills vi få din klarhet skåda I din himmels paradis! Recitativet och arian sjöngos af adjunkten Nn AA TT DILL