Dagens Nyheter – 1 september 1869, sida 2

-— BV on beräknande fruntimmer, kunde det icke slå felt att Nanny ej skulle fånga den rike enklingen. Sedan dottern var gift, hade han icke heller några faderliga pligter, som afvg honom från att ingå ett nytt äktenskap. Tant Juliana var orolig. Hon kunde icke tillåta att han så förnärmade hennes aflidna kusin, att han tog sig en annan fru. Hon hade också sprungit omkring och beklagat sig öfver karlarnes lättsinne. Den ofvannämnda eftermiddagen fogade det sig så lyckligt, att prostinnan Granstedt var i staden och på besök hos sin goda vän, fröken Juliana Flink. Brukspatron Romans jagtvagn körde förbi den sistnämndas fönster, just som damerna serverade sig kaffe. Tant Juliana satte från sig koppen och skyadade till fönstret. — Såg du, mina söta Susanna, hvem det var som åkte förbi? utropade hon. — Var det icke gubben Roman? svarade prostinnan, som sprungit till det andra fönstret. — Alldeles, men hvem tror du han körde för? Juliana öppnade fönstret och tittade efter vagnen. . Prostinnan följde hennes exempel. — Enkan från Lybo, ser jag! utbrast prostfrun, — Och hon åkte ensam med honom, utan