Dagens Nyheter – 1 september 1869, sida 1

grund att brukspatron icke ämnade återvända till staden förr än följande dag. Per Roman var omkring femtio år, stark och kraftfull, med ett i allo väl bibehållet yttre. Hans hår var mörkt, hans tänder voro hvita och friska, hans panna fri från rynkor och hans gestalt ståtlig. Han var en man med fördelaktigt utseende, som ju icke kunde räknas till de gamle, då han ännu icke börjat åldras. Man hade också i den goda staden X. under de tolf års tid, som han varit enkling, icke gjort annat än gift honom än med den ena, än med den andra. Så fort han talade vid ett ogift frumtimmer, såg tant Juliana i henne en blifvande hustru. Alla de andra vettgiriga och underkunniga matronorna i stadeå X. gjorde som tant Juliana, och på det sättet hade de oräkneliga gånger väntat tillkännagifvandet om hans förlofning. Åren hade emellertid gått, utan att det blef något af dermed, och de gamla damernas intresse för hans giftermål -hade också något svalnat. Ur detta lugn för hans fortfarande enklingsstånd blef likväl tant Juliana, en kusin tlll Romans aflidra fru, väckt, då hon den ena gången efter den andra fick se Roman köra för Nanny Malmberg. i : Ung, vacker och känd för att vara ett