Dagens Nyheter – 1 september 1869, sida 1

det af allmänt väl, utan den uppmuntran dertill och belöning derför, som ligger i riksdagsmannakallets ära och arvode, Det följande af Afto bladets tre artiklar om de nya partibildningarne går ut på att — för att begagna ett högt uttryck — göra en konst i opinionen. Det är ett jemförelsevis ringa antal personer som hör till konstanta politiska partier, menar Aftonbladet. Vid :sidan af detta: samhällslager existerar ett långt mäkti-: gare, bestående af de stilla i landena, som icke taga parti annat än i vigtigare fall. Det är dessa stilla som de liberala måste sträfva satt vinna, när det är fråga om något afgörande steg, säger Aftonbladet. andra sidan omtalas den mängd, som icke har något begrepp om vilkoren för samhällets lif. och utveckling, och att man för all delicke må öfverskatta betydelsen af samlirgar af personer utan politisk bildning och erfarenhet, dem man kan få att genom acklamation ge sitt bifall åt vissa satser, som skrämma en hop frisinnade personer. Hvem ser icke att Aftombladet bär lagt an på bourgeoisien och deremot gör en konst i -opinionen hos massan, och det är ett af de mest ologiska saltomortaler, när Aftonbladet i en följande artikel, stadt på reträtt, yrkar förämdriug i vilkoren för. valrätt och valbarhet till andra kammaren, just till förmån för sådana personer som bladet en vecka förut dömt ovärdiga att frågas efter. Samma förakt yttras för de nyliberales program, ehuru i samma andedrag tillkännagifves att det innehåller många saker som alla vänner af den demokratiska utvecklingen måste gilla, och kort derefter — under reträtten från det grå lägret — säges att den nyliberala klubben här i sitt program upptagit en stor del af det som Aftonbladet under långa tider kämpat för. Men det är icke politdskt klokt, derför att det omfattar för många frågor. Se här hvad det nyliberala partiet i inledringen till sitt program svarat i förväg, på denna anklagelse: Ett parti förtjenar detta namn endast i samma mån, som det består uf sjelfständigt tänkande och handlande medlemmar, hvilka ej på de synliga ledarne kasta arbetet och ansvaret. Det sammanhålles derför af ett progrdm, hvarmed ej får förstås en sådan öfverensstämmelse i den politiska tankegångens , hutvudsakliga riktning, som på mer eller: mindre lösliga skäl antages ega rum, men sor också derför, så shart man går från de allmänna pringiperna till deras tillimpning, Tatt brister 1 de väsentligaste punkterna. Med ett program måste förstås en i bestämda praktiska yrkanden detaljerad plan. Det är sjelfklart, att krafterna måste efterhand riktas på genomförande af planens särskilda delar, och att allt ej kän göras på en gång. Men emedan samhällets och dess utvecklings olika momenter stå i organiskt skimband med hyarandra, är det nödigt att arbetet för denna utveckling ledes af n det hela omfattande bliek: endast så kunna reförmerna, ehuru enstaka, genomträngas af samme anda och stödja, i stället för stt komma i strid med Oh rubba, hvarandra. Följaktligen bör partiprogrammet omfatta ej blott de alldra närmast föreliggande frågorna, hvilkas snara lösning man påräknar, utan allt som från det närvarandes ståndpunkt visar sig eftersträfvansvärdt och upphiöneligt. Det nyliberala partiet har iakttagit den regel det uppställt för sitt handlingssätt: det har under de två -sednaste riksdagerne genom sina organer-i andra kammaren icke väckt motion om mer än nå