Dagens Nyheter – 31 augusti 1869, sida 2

sänkning egt rum under nyare tiden eller på sin höjd under sednaste hälften af medeliiden, på hvilken tid den trakt, hvarom här var fråga, var försedd med en skog, som besökts af menniskor, och en bäck, som derigenom sökt sig väg till hafvet och hvars strömfåra följaktligen legat högre än detta. Professor Nilsson sökte dock visa, att sänkningen skett under en tidigare period. Professor Vogt var follkomligt ense med hr Bruzelius, att Sveriges sydligaste del hade sänkt sig samtidigt med att dess nordliga del blifvit höjd, och det var hans öfvertygelse att samma fenomen ännu r rådande; deremot bestred han att man af det resultat, som vunnits genom räfningen vid Ystad, skulle kunna bestämma rån hvilken tidpunkt denna sänkning borde räknas, och på ground deraf uppställa en norm för den måttstock, efter hvilken sänkrirgen skett. Då det öfro lagret på det genomgräfda stället bestod sf sand, kunde ju mycket väl de föremå!, som tillhörde ea sednare tid, vara ditförda af hafvet, hvarefter de borrat sig ned genom den lösa sanden till det fastare lagret af ler. Man kunde derför icke af dessa föremåls ålder sluta till tidpunkten, då den mark, der do blifvit funna, varit höjd öfver hafvets yta. Denua äåsigt bekämpades af br Bruzelius, som på ett vältaligt sätt uuderstöddes af professor Hebert. Sedan man behardlat några mindre vigtisa frågor, upplöstes dagens möte kl. 3 Kongressen räknar nu omkring 440 medlemmar, hvaribland 190 utlänningar; af dessa äro 8 fruntimmer.