Dagens Nyheter – 27 augusti 1869, sida 2

a AS nn honom. Hon inleder alltid sådana samtal, som intressera honom, och söker gissa till allt, som kan göra hans vistande i hemmet behagligt. — Och hvarför gör hon det? inföll Ester, Jo, för att Erik icke skall vara alltför odräglig, då vi måste sällskapa med hvarandra. — Det tror du bara! utropade Ludvig skrattande. Ånej, Nanny har andra bevekelsegrunder, och dem skulle jag kunna framställa för dig. Men Ludvig kom icke att framställa dem, ty betjenten anmälde, att prosten med fru, döttrar och adjunkt voro komna på besök. Prostinnan Susanna Granstedt var ett litet, lifligt fruntimmer med irrande ögon, rörlig tunga och en fruktansvärd brist på tänder. Hon visade, då de tunna läpparne öppnades, två långa betar, hvilka stodo qvar som ett par ruiner och erinrade om en försvunnen rikedom. Prostinnan var ett rysligt bildadt fruntimmer och en smula författarinna. Hon hade i sin ungdom, såsom hon i förtroende meddelade, på trycket utgifvit en samling Fantasiblommor, och dessa blommor -hade haft en såstrykande åtgång, att det nu icke fanns några qvar i bokhandeln. Dessutom hade prostinnan en annan författare-egenskap: hov sammansatte biografier öfver sin nästas lefnad, mer och mindre sanningsenliga. Ett namn uttalades