Dagens Nyheter – 27 augusti 1869, sida 2

Då Erik märkte att Esters sätt icke förändrades och dertill erinrade sig Nannys berättelse om Andreas, uppstod hos honom tvifvel på Esters tillgifvenhet, och han kom slutligen till den öfvertygelsen, att Esters kärlek för honom endas varit en nyck, hvilken af en annan nyck blifvit tillintetgjord. Detta bestyrktes också deraf att Ester, sedan hon blef gift, besökt sin fattiga faster, fru Berg, Andreas mor, något som hon förr aldrig besvärat sig med. Ester tröstade sig också verkligen med att oupphörligen i inbillningen återkalla icke blott afskedsscenen mellan henne och Andreas, utan alla de utbrott af passion, kusinen före hennes korta förlofning tillåtit sig. Det var ljuft att tänka på huru stark hans kärlek var, nu då hon visste sig icke vara älskad af sin man. Hon uppsökte derför Andreas mor, för att af henne få höra talas om den försmådde tillbedjaren. Ju mer Ester öfverlemnade sig åt romanläsningen, desto större betydelse erhöll för henne Andreas. Långa, långa stunder kunde hon upptagas af ganska egna framtidsdrömmar om hur det skulle vara, då de åter möttes. Hon glömde sorgen öfver sitt kärlekslösa äktenskap för njutningen af föreställningen om huru lycklig Andreas skulle bli, då han en dag lyckats inge henne kärlek, och hon för honom erkände at: han var älskad.