Dagens Nyheter – 27 augusti 1869, sida 1

te R— Vr? ? 200000 00 RR I dessa omständigheter ligger sakens egentliga intresse. Man har sagt att profyvet ur den ekonomiska frihetens syopunkt företer iogenting glädjande, emedan tvångsåtgärder blefvo tillgripna, hemfriden störd, och emedan stridens upphörande föranleddes af en regerinogsledamots mellankomst. Månne den som så resonerar bedömer förhållandena riktigt? Tvångsåtgärder, till och med våldsamneter, förekomma nä.tan vid alla arbetsinställelser, och hvad som förtjenar anmärkas hos den genevska, är att dessa å:gärder, vidtagna på befallnirg af föreningen, icke medfört allvärligare excesser än de gjort. MHärför har man endast att tacka de fria institutionernas moraliska makt oca andan hos folket. Den 20cialistiska diktatur, som ledde rörelser, hade en helt annan pian, hvilket hon ej heller fördolde. Denna plan strandade. Och detär icke värdt att säga, det orsaken härtill är att söka derutinnan att regeringen blandade sig uti saken. Tvärtom ha de offentliga myndigheterna aldrig vid något dylikt tillfälle iakttagit en fullstävdigare neutralitet. Hr Camperios uppträdande hade isgen officiel karakter; det var icke hans embetsmyndighet, utan allesast hans personliga anseende och klara uppfattning af ställningen som satte ho om i stånd att Ååvägabringa en försoning mellan de tvistande parterna. I egenskap af styrelseledamot hade han på intet vilkor velat ingripa uti ifrågavarande trassliga förhållanden. Vidare har en talare påstått att striken i väsentlig mån lyckades, emedan arbetsgifvarue måste gå in på en minskning af arbetstiden och en höjning af lönerna. Men om mana tager i betraktande att arbetsgifvarne redan från första stunden, då missnöje började röjas, förklarat sig villiga att göra alla de eftergifter som voro möjliga, och att de endast vägrat att underkasta sig föreningens dom, så fioner man att skenet härvidlag icke alls öfverensstämmer med verkligheten. Föreningen ville att inga andra propositioner skulle komma under arbetarnes ompröfning, än de som blifvit direkt till henne framställda; mot atsen inträffade emellertid: föreningen hade uppgjort ett program, innehållande vida strängare fordringar än de som sedan lades till grund för underhandlingarne och i det närmaste biföllos af arbetsgifvarne. Hon blef således öfvergifven, förrådd af dem hon under aågon tid styrt och måste, för att icke alldele3 stå med skammer, underteckna ett fredsfördrag, vid hvars uppsättande hon icke fått vara med. Internationela föreningen nar nu förlorat allt välde öfver arbeterne i Geråeve. Hon skall icke mera förmå ställa till en sådan strike som den vi här talat om; och har detta regultat — det kan man ej nog många gånger upprepa — vunnits uteslutande genom don moraliska styrka, friheten alstrat hos folket. Jag har nu förklarat hvad som gifver arbetsioställelsen i Gendve dess största betydelse för det närvarande och för framtiden. På förfrågan af hr Courcelle-Seneuil, huruvida. utgången af striken inverkade något på antalet af Geneves arbetare, svarar hr Dameth att, alldenstund arbetsinställelsen inträffade kort före den tid, då byggnadsarbetena skulle taga sin början, och de festa deltagarne deri voro timmermän och murare, många tilltänkta byggnadsföretag icke kommo till utförande samma sommar, utan uppskötos, hvadan åtskilliga arbetare af brist på arbetsförtjenst måste lemna Gendve. Häraf framgår temligen tydligt att de gjorda medgifterna komma att bli af en helt kort varaktighet. Den öfverflödiga tillgången på arbetskrafter måste, såvida den fortfar, ovilkorligen förorsaka en nedsättning af de genom striken tillfälligtvis något uppdriina priserna. (Forts.)