Zf m-—ögon. Hans kärlek var ej mera något som hon ringaktade; utan hade blifvit något behagligt, hvilket smekte hennes fantasi och sårade sjelfkänsla. Om hon ej egde den mans hjertå, som gift sig med henne, visste hon likväl att det fanns ett, hvars alla slag klappade för henne, och i detta medvetånde låg en farlig tröst. Ester dansade oafbrutet återstoden af aftonen och var gladare än före samtalet med Andreas. Alla gästerna voro borta, Esters far undantagen,som skulle qvarstanna öfver natten. Han och Erik sutto i ett kabinett och samtalade. Ester och Nanny stodo i salongen för att säga hvarandra godnatt. — Din man har funnit dig mycket vacker i afton, yttrade Nanny, han är riktigt förälskad. — Är han? utropade Ester. En rodnad af harm flög öfver hennes ansigte. — Du tycks tvifla? Ester svarade icke, utan kastade sig ned på en soffa, döljande ansigtet i händerna. — Har något missförstånd redan uppstått er emellan, återtog Nanny och fattade en af Esters händer. --Missförstånd, upprepade den unga frun