SEETSCESETORRENNNN tet ORRN — VY Nya skandinaviska fani deringar.: Den danska officiösa Berlingske Tidende yttrar i en artikel med rubrik: Jförmälningen och skandinavismen: Stridiga yttranden hafva hörts i anledning af den Hyas skedda förmälningen mellan kronpriosen Fredrik och prinsessan Lovisa. Somliga antaga att den kommer att verka för, andra åter att den kommer att verka emot skandinavismen. VI skola så godt vi förmå Jemöa en skärf till åstadkommasde af klarhet U denna skeobara motsägsl3e, ; En person skärkte en gång sin lilla dotter månen och barnet jublade öfver gåfvanv, när det såg den stråla på himlen, Då fogade olyckan att ox jemnårig kusin hade fått samma present af sil mor, och härigenom uppstod kif och oei.i;het mellan de små. Jag: tillstår att jag otta omedvetet hår kommit att tänka på dennu tvist, när jag sett striden mellan antiskändinsver och skandinaver samt mellan skandisaver inbördes angående den större eller mindre innerligheten i den skandidaviska föreningen. Förhållandet ar ju helt oOnkelt det, att en skandivavisk förening för närvarande är ouppnåelig, och att tvisten om denna sak fördenskwl icke är prakti.k och politisk, utan teoretisk och. poetisk. Det fius alldeles ingen 2ailedning att artsga, att den svensk-vorska regeringen har ändrat den hållning, hon Emot oss jäkttog under sednaxte kriget. Vi kunde ha önskat att denna hållning hade vårit annorlunda och att. Sverige-Norge Hade lemnat oss ött kraftigt bistård i vår strid för nördens gamla gräasl). Icke desto mindra uppskatta vi svenak-norska regeringens vänapliga neutralitet samt att hon visade sig stark nog att icke låta fresta sig till att bemäktiga sig Sseland och småösrne ?), mot det återstående Danmarks öfvyerlåtande åt Tyskland. Vi äro förvistade att hvarje avensknorsk regering skall blifva. stark nog att motstå en sådan frestelse och att ej heller folket i Sverige och:Norge skall tillåta rågon regerivg att gifva efter för en sådan?), ock vi behöfva derför icke den ytterligare säkerhet som förmältingan . sifver Oss I detta hänseerde, likasom. dot äfren är säkert att Köpenhamn och Seeland åldrig akola skilja sitt öde från Fyens och Jutlands. Men det förefins ingenting som antyder att srersk-rorska ragerihgen skalle hafva för afsigt att så längra Och inträda i en allians Eller änau närmare förbindelse med Danmark. 3 Det är var ställning som är hotad; det är våra förhållanden som icke. åro definitivt ordnade; det är derför-naturligt att nödvändigheten af nordens erhet gentemot utlandet först har klarpat för oss.) Sverige och Norge ha stått utanför den nya tidens strider; det 1ordras mycket för att rycka dem ur den förtröstansfulla säkerhet, soi är född och närd af den isolerade belägsnheten. Faroroa äro afläginare; derför blundar man för dem.) I. verige och Norge har det skandinaviska arbetet derför ett vidsträckt fält. Mao räcke Danmark hacden! Det kan icke vara något tvifvel om att den skall Hlifvs mottagen. Må Mån kommå fram med ett förslag, som går ut på att befrämja nördens enhet i förhållande till utlandet. Man vet at don danska kun2) Det förstås att man skulle då ha tyckt om att fårbjelp. Men obegripligt är att man icke åtminstone så långt efter inser att dennaä Hjelp ej skulledha räckt till och således varit onyttig. 2) .Gudskelot, det fölldå aldrig någon svensk in: 3). Ja, derom kunna -danskarne nog vara förvissads. 4) Här återfinner man den gamla skandinaviska finten att framställa förhållandet såsom om Danmarks integritet vore af större intresse för Sverige än någon annan stats. 5) Det ätvju fråh Ryssland, ej från Tyskland, arorna hota. TOD RRSSPR GRE RAGE VETEN SER DAS T NT FSLPV RN SOT TI RANA