Dagens Nyheter – 26 augusti 1869, sida 1

.och till och med missbruket af denna rätt violera ingen grundsats, och den dag då Europa i politiskt hänseende nått den. högarståndpunkt, som. Schweiz nu intager, skola icke atbetsinstiillelserna kunna verka en reaktion, en förlust af vunna fördelar, hvilket iman deremot kan frukta af åtskilliga på arbetaremöten predikade, soeiala reformer afseende, falska teorier. Deri ligger faran, men ej i arbetsinställelserna. Må vi, nationslekonomer, stanna på vetenskapens område, må vi försvara principerna, sjelfva utöfva friheten och låta hennesutöfvas af andra; men må. vi icke göra anspråk på. att uppträda såsom förmyndare och ledare at.den kommersiela och industriela verksamheten. , Arbetarne skulle kunnå, och det med rätta, säga oss att de icke ro ,omyndiga, otillräkneliga, och att det tillkommer dem att tillse sitt eget bästa och verka derför, så godt de förstå; de få i alla fall sjelfva löpa risken. Hr Coeurcele-Senewil uppträddö härefter... Han tror attoman ej med skäl kan säga, det friheten-segrat vid arbetsinställelsen i Gendve. Tvärtom, arbetarne hafått sina arbetslöner ökade och antalet af gina arbetstimiar minskadt; och denna medgift skedde visst icke godvilligt, den tvingades fram. Var friheten segrande, då föreningens folk gick omkring och kränkte hemfriden, nödgande atrbetarne lemna sina verkstäder, eller då detta samma folk infann sig vid hvarje jernvägsstation, hvarje landningsplats för ångbåtar samt med maktspråk ålade ankommande arbetare att följa dess exempel? Hr Courcelle-Seneuil gillar atv styrelsen icke blandat sig i saken, emedan något yttre, våldsamt uppträde icke förefallit mellan de förorättande Öch de förorättade. Men säkert är att åtskilliga arbetsgifvare icke så försvarat okränk. barheten af sina hus och hem söm önskligt varit. Hvad polischefens mellankomst angår, kan talaren icke annat än ogilla densammå. Han hade med denna strid intet att skaffa. Man förstår fullkomligt att ham sgemmastillgripit ,detta medel att befria sig från . ett,ansvar, som hvilken dag som helst kunde blifvit fruktänsvärdt. Men till hvad pris har han lyckats? Jo, genom att ge arbetsgifvarne råd, hvilket betyder nästan detsamma som att säga, det de offentliga myndigheterna icke kunde försvara deras rättigheter. Är sådant frihet? Nej. Hvad åter den omstiändigheten beträffar att föreningen. icke fick föra någon talan, bör dervid föga vigt fästas. Visserligen var det onda icke stort, emedan förhållandenas makt snart skall korrigera menniskornas villfarelse och minska efterfrågan på produkterna af ett arbete, som af tvång betalas alltför högt. Men man kan icke betrakta arbetsinställelsen i Gendöve såsom annat än en kränkning af. friheten i ettv fritt land, hvilken kränkning haft till följd den råasstyrkans alltid tillfälliga och mera skenbara än verkliga seger. Anledning att deröfver glädjas finnes icke. rt Forts.)