I en rikt, eklärerad sal, stod, omgifven af blomstrande. tärnor och ståtliga marskalkar, den adertonåriga Ester Roman, i brudskrud, vacker och; glad, såsom. den: måste vara, hvilken kärleken förer. till, Hymens altare. Hon log :mot denna nyfikna hop, som var kommen att begapa henne, lycklig.ihoppet på framtida sällhet och utan aning om att rosorna på hennes lefnads stig äfven kunde gömma törnen. ,.. , ) Ibland de; skådelystna. var en yngling med blekt ansigte. Han höll sig:bakom de: andra, synbarligen för att undandragasi ,brudens blickar, medan han betraktade henne på ett sätt, som utvisade ett. annatintresse än nyfikenhetens. ; Sedan ;han några minuter haft ,ögOnen stadigt fästade på Ester, skyndade han, ut ur, rummet. Nedkommen på, gatan, satte han sig på en sten utanför huset. . Med. hufvudet. lutadt i händerna, förblef han så. De förbigående. skulle .vaiit frestade antaga, att. han grät; om ej till lycka för honom de passerat. utan att fästa uppmärksamhet vid hans person. Allas tankar voro upptagna af bröllopet, som beredde den lilla stadens befolkning en