Dagens Nyheter – 20 augusti 1869, sida 2

medaljong med stjernan från sin faders likkista och sin moders första silfverhår och hängde den kring barnets hals. Lille Agnar log genom tårarne åt den gyllene gåfvan. Detta skall förena oss! — hviskade Birger knappast hörbart. — Min anda bördar sin rätt att fortlefva på jorden i din. t Ripa gaf han blott en lång och talande blick, en handkramning och ett tack! Kommer snart efter! — svarade Ripa. — TFick befallning af gudsengeln att vakta på hennes gosse och att spara och knoga hop till ett hederligt moniment i gråstensgranit på familjegrafven. Blir färdigt om en månad, betaldt, qvitteradt. Har inte gudslån att göra här vidare; går och lägger mej vid fötterna. Och solen sken på den knäböjande skaran rundt kring dödgebädden. Birger drog Fanny närmare sina domnande läppar och hviskade i hennes öra: Min Fanny, den, som älskat mig så som du, har också mod att helsa min Isaura, ungmön, som jag älskade, den Isaura, idealet, som deruppe kanske gjuter sina drag in i dina, så att jag ej kan skilja er båda. Annu några minuter af graflik tystnad. Ett förklaradt leende spelade kring de liljehvita läpparne, och under den ljudlösa stillheten i rummet hörde man Birger ett par gånger jollra: Kär moder min! Kär moder min!