Dagens Nyheter – 20 augusti 1869, sida 2

huserat på ett sätt, som orsakat att några af invånarne blifvit blottade på nästan allt. Silfver, penningar, mat, kläder m. m. ha blifvit roffade. Så t. ex. har hos bonden Pehr Mårtensson i Storön öfver tjugo lås blifvit öppnade eller, rättare sagdt, sönderbrutna, medan egaren och hans folk voro borta. Tjufvarne, hvilka, i afsigt att icke blifva igenkända, svärta sig i ansigtet, hota mötande personer med döden, derest någon förföljelse synes iftrågakomma, hvilket nyligen varit händelsen med en bonde från Stamsele, hvilken stött tillsammans med dem i skogen. I Alanäs hafva icke mindre än sju bössor tillgripits. På flera ställen går nu beväpnad vakt om nätterna. Rädslan är emellertid hos befolkningen stor. Raffinerad grymhet. (Meddeladt Sköfde tidning). I ett enstaka hemman i —s församling bor en landtbrukarefamilj, hvilken hade kommit i temligen goda lefnadsomständigheter. Bland dess fyra barn utgör Konrad, den äldste sonen, den mest handlande personen i det husliga lifvets allvarliga roller. Han, redan 17 år gammal, hyser en särdeles ömhet mot alla husets djur, synnerligen de äggvärpande hönsen. Emellertid har en rofgirig hök under våren och sommarens lopp varit nog oartig attlägga beslag på ieke mindre in 6 höns, till Konrads stora förtvifian och harm. Han beslöt att hämnas, kosta hvad det ville. Kom så den 31 juli 1869. Samma dag hade en höna valt sin hviloplats under en stor, taggig krusbärsbuske, förmodligen för att ha skydd mot hökens lurande anfall. Denne, svingande sig i höjden, varseblef dock hvar hönan låg gömd, och lydande sin rofgiriga natur, störtade han sig rakt ned på busken, och det med en sådan häftighet, att han fastnade i dess hvassa taggar. Konrad, som händelsevis åsåg hökens operationer och hans fastnande i krusbärsbusken skyndade genast fram och befriade honom från hans ofrivilliga fängsel. Der på tog han honom med sig i en vedbod, afplockade med det största lugn i verlden hela hans fjäderbekliädnad. Vingarne rörde han icke, och släppte honom, så vanställd och plockad, ut i det fria. Den illa misshandlade höken, skamflat öfver sin ruskiga toalett, flög upp i det närmaste trädet, der han missbelåten betraktade sig sjelf. Men lifvet är kärt för hvarje skapad varelse, han satt icke länge der, snart lyftade han vingarne tiil fygt, och bort försvann han. oe east OVR ATEN SKE sorg mån RAR MPS RSN SADE en 2 PURI NÄS ste T RS RARE tres Ore RR dc dnac å