Dagens Nyheter – 20 augusti 1869, sida 2

Welfiska husets skatt. Åtskilliga af våra läsare ha utan tvifvel i tidningarne flera gånger sett omtalas den s. k. Welfenscbatz, Welfiska husets skatt. Den som nu för tiden besöker Wien kan få åskåda denna samling af kuriositeter, hvilken under åtskilliga mansåidrar egt ett slags mystiskt anseende inom Europa. Der Weifenschatz utgöres af en samling reliker, relikskrin m. m., tillhörande huset Hannover och efter katastrofen år 1866 öfverflyttade från museum i Hannover till Wien. I nämnde museum hade skatten förvarats i fem år förut. Att Hannover, den mest lutneranska af alla lutberanska stater, såsom det en gång var, skulle ega en dylik samling, är litet egendomligt. Icke mindre märkvärdig är den historin somm med skatten är förbunden. Då Henrik Lejonet, hertig af Sachsen och Faa af Braunschweig, återvände från sin till älften mystiska piligrimsfärd till det heliga lardet i sednare hälften af tolfte århundradet, förde ban med sig åtskilliga reliker af helgonen, till en del lagda i relikskrin, till en ieke, tillika med en mängd dyrbara juveler, hvilket allt var en gåfva af kejsar Manuel Comnenus, som han besökt i Konstantinopel. Ett af Henriks första åtgöranden, då han kom tillbaka till Braunschweig, var att bygga S:t Blasiikyrkan, hvilken han bestämde till begrafningsplats för sig sjelf och sin hustru Mathilda Plantagenet. För att förläna utomordentlig helighet åt den nya kyrkan, öfverlemnade han till densamma: alla sina dyrbara reliker, lät göra skrin åt dem som ej voro försedda med dylika och förenade med samlingen andra heliga saker, isynnerhet dem som af grefvinnan Gertrud blifvit ett århundrade förut skänkta till den äldre reliksamlingen i slottet. S:t Blasiikyrkan åtojöt alltjemt stor vördnad för sina reliker och relikskrin intill reformationen; och äfven efter denna period lamnades de orörda samt betraktades med ett slags obestämd vördnad för deras hittoriska, om också icke för deras heliga karakter till år 1671. Striden mellan staden Braunschweig och de furstliga grenarne af det Welfiska huset började då. Staden Braunschweig blef besegrad och Johan Fredrik, hertig af Hannover, begärde såsom sin andel af segertroferna de reliker, hvilka varit förvarade i S:t Blasius. Denne hertig Johan Fredrik var hvad man kallar en affälling. Han var en bildad furste, älskade konst och litteratur och hade under ett vistande i Italien blifvit öfvertalad af jesuiterna att omfatta katolicismen. Lyckligtvis för honom hade hannoveranarne blifvit mindre exklusiva i sin lutherianism än de vid reformationens början voro och då stadens lagar föreskrefvo att ingen, som bekände någon annan lära än den nyssrämnda, fick hvila öfver en enda natt inom dess murar. Johan Fredrik blef icke förklarad ovärdig med anledning af sin tro att bekläda Hannovers tron.