Dagens Nyheter – 19 augusti 1869, sida 2

som anser folkbeväpningen för vårt lands säkraste värn. Skälskyttet tjenar icke blott att utrota ett skadedjur, utan lemiar äfven en omedelbar vinst gerom försäljningen ef skälens hud och späck. Stundom har en skäl (af största slaget) ända till 10 pusd späck hos sig, hvilka — efter 3 riksdaler pundet — gifva den nätta summan af 50 rdr, vunna genom ett lyckosamt skott. Äfven skall köttet af unga skälar vara särdeles välsmakande. En annan, ofta förekommande olägenhet vid strömmingsfiske är, då sjötlängder, tillhörande olika egare, blifvit lagda för nära hvarandra, hvarigenom de lätt hoptrasslas och skada uppstår. Den svåraste motgången, hvilken mera sällan inträffar, är att vid stark blåst fästena springa och sjötarna drifva undan samt sålunda gå helt och hållet förlörade. Förloppet vid ett sjötfiske är följande. Affärden från byn sker varligen vid 6eller 7-tiden på aftonen. Är vinden gynnande, hissas seglen; i annat fall tillgripas årorna. I sista stånden egnas en granskande blick åt båtens utrustning, att ictet må fattar: der ligga sjötarne med tillhörande ankaren och leckar,?) der kuddar och täcken;) der står det blåmålade matsäcksskrinet; kompassen är i bröstfickan och knifven vid sidan. Godtoch väl — och farväll Man sticker ut till sjös — två, tre, fyra mil, om det lyster: Mon då är öppna hafvet inpå och sänder en, Kalsning med sina långrullande vågor. Farkosten kränger och doppar suden) i vattnet. Iiom eu timma äro sjötarne utlagde, hvarefter antingen ankaret fälls och natten tillbringas i öppen båt nader bar himmel, eller ock styres kosan till närmaste kobb?) med sin sjöbod. I båda fallen är sömnen god — på den gungande vågen eller vid åggena!0) brus; men försa tröttheten går hungern, till hvårs sfillande matsäcken lemnaär sin tribut at sur mjölk, strömming, groft bröd och smör. Klockan ta eller tre på morgonen börjar upptagniogen af sjötarne — ett ansträngande arbeta, som förutsätter mycken öfning och påpasslignet, helst sär sjön går hög, då båten sackar under de vattendränkta sjötaraes och den gjorda fångstens förenade tyngd. Under vanliga förhållanden tager detta arbete 1!1. å 2 tinmars tid, hvarefter stäfven vändes mot hemmet, dit ankomsten sker omkring kl. 6 å 7 på morgonen — således efter tolf timmars bortovar o. Det har händt, att under arbetet med sjötarnes upptagning, hvilket fiskaren endast i ytterita nödfall afbryter, eller under den nattliga hvilan på öppna hafsfjärdon en storm plötsligt bryter löst (på senhösten åtföljd af snöyra) och drifver sjötbåten flere mil ut till hafi Det är då kompassen anlitas. Med azkomsten till byn är dagens eller, rättare sagdt, nattens fiska afslutadt. Men ännu återstår det drygaste arbetet: först utbreddas sjötarne till torkning; derefter rensas (gälas) strömmingen, hvaraf en del inzaltas och förvaras i sjöboden, en del åter föres färsk till Stockholm. Vi anmärka i förbigående, att en skärgårdabo behöfver en timma för att gäla en tsäna strömming samt att till insaltning af ett lika stort parti åtgår 1; tunna salt (nöta bene: en tunna salt strömming är betydligt drygare än en färsk dito). Vid middagstiden är den gälade strömmingen uppvaiad i sg. k. trummor — ett slags tråg — och sjötbåten rustad till en Stöckholmsresa. Desamme, som nyss hemkommit från fisket (vanligen man och hustru eller piga och dräng) och under natten njatit endast 3 å 4 timmars hvils, efterföljd af morsonens tunga arbete — desamme sätta sig ånyo i båten ock gripa till åran eller — i bästa fall — hissa seglen. Men i hvarje händelse måste de vara i hufvudstaden tidigt följande dagens morgon; ty färsk fisk, och isynnerhet strömming, är en ömtålig vara, och en blott några timmar fördröjd framkomst kan, i följd af konkurrensens omutliga läg, sänka priset med 1 å 2 skillingar valen. Vi vilja hör göra en beräkning, genom hvilken läsaren skall sättas i stånd att bedöma det 6) Leckar — flöten af trä. ?) Blan1 sängkläder, som medtagas för natten, ser man stundom en s. k. Rya, en besynnerlig tingest, som närmast liknar ett lapptäcke, från hvilket den skiljer sig deruti, att lapparne äro fastsydda efvanpå en duk af lärft eller bomull.