Dagens Nyheter – 19 augusti 1869, sida 1

————— LL — — n82 ste vi äta frukost. Och hvem kan väl förtänka 088 detta? Vi gå till den första, bästa källare. Besynnerligt! Den är stängd. Månne värden gjort konkurs? fråga vi oss sjelfva, under det vi skynda till ett närbeläget hotell. Äfven här är matsalen stängd. Märkvärdigt! Vi besluta oss för att nöja -oss med en enkel kopp choclade och gå till ett sweizeri. Äfven sweizaren eller konditorn har sin försäljning af sötsaker hermetiskt tillsluten — man ser icke en gång hans mamsell genom de med gardiner förhängda fönsterna. Allt är tomt derinne, öde och tomt, som dagen före Adams skapelse. Hvad i all verlden går åt det gästfria Stockholm och dess giästfria invånare, att de stänga dörren midt för näsan på oss, då vi mot klingande erkänsla vilja tillfredsställa vår hungriga mages kraf? frågade vi en svensk, som i detsamma visade sig på den folktomma gatan. Korg, det är ju söndag! svarade mannen leende. SÄro de då i kyrkan? frågade vi vidare. Nej, det äro de visst icke. Hvarför öppna de då inte? För f-n, de få inte. Ta mig f-n de det våga! Hvem förbjuder dem då det? Den förbaskade polisen. Min Gud, hvad Stockholm dock är för en gudfruktig och dygdig stad! I Berlin, der man väl också håller litet på söndagens helighållande, drar ingen konditor, ingen sweizare, ingen restauratör i betänkande att mitta sin hungriga nästa, derför att en prest samtidigt håller på att predika. Ja, till och med i Innsbruck, den mest ortodox-katolska stad i Europa, köpslår man under predikan; men redan Bellman sjöng: ER på krogen, bror, Intet öl fanns, om du tror, Nej, knappt en droppa vatten! Käraste landsmän! I, som hafven: för afsigt att resa till Sverige för att beundra dess herrliga natur, tagen dock med söndagens helighållande i era beräkningar och försen eder, liksom en gång Israels barn i Egypten, med proviant dagen förut, ty så länge presten predikar, faller ingen manna från himmelen. Äntligen slår timman. Presten slutar. Killarens dörrar öppnas, och inom en minut äro alla bord på opris besatta. Matsedeln ! ropa vi. Finns inte! svarar en liten Ganymedes, Har ni inte en maetsedel? d SNej, det är söndag! Nå, än sen? Man får väl lof att äta, fastän det är söndag ! Skall det vara biten?t Hvad för en bit? Salta: biten! Här finns intet annat i dag! Ja, så gif mig då i Guds namn salta biten Det var ett stycke varmt, kokt, salt kött med dertill hörande sup — ett tarfligt mål på fastande mage, men hela verlden måste i dag låta sig nöja med denna traktering). Det hör till Stockholms lokala njutningar att på söndagen taga sgalta bitenVi ha egentligen återgifvit ofvanstående för att visa, hura man med skäl i utlandet gör sig lustig öfver den antediluvianska lagstiftning, som ålägger innehafvare äfven af lokaler, der mat serveras, att hålla stängdt under den tid, som en del af befolkningen tillbringar i kyrkan. Det vore hög tid att denna absurditet afekaffades, synnerligen sedan ntlänningar i mängd börjat ställa sin kosa till våra bygder. Att hvilken tid som helst på dagen få köpa mat, äfven på sönoch helgdagar, tyckes i och för sig vara ett alltför billigt anspråk, stäldt på den svenska gästfriheten, för att det icke skulle tillfredsställas. ——— A—)—— Från Töreboda skrefg till Nerikes Allehanda den 16 augusti: En egen resenär, en krögare Andersson från Stockholm, anlände hit i onsdags med fångskjuts från Mariestad. Det var SIE NDr 2 SR Var det tyst som om natten,