Dagens Nyheter – 14 augusti 1869, sida 1

visionär. Lycksökaren visste nog, att den, för hvilken artigheterna voro dagligt bröd, lättast skulle gripas af någonting, som liknade sanningens spegel, också om dess glas var infattadti den mest guldglänsande ram. Och Isaura betraktade med välbehag sin bild i spegeln, hon såg sina drag alltmera förklarade af ryktets gloria och hon drömde om triumfer, genom hvilka hon skulle slå med häpnad honom, som hade , kysst en annans bref. Men medan Isaura satt så der drömmande, vågade sig Walter för första gången fram med talet om sin kärlek. Han ordade om huru han varit betagen i henne alltsedan han såg henne i Upsala, och huru han tro: get och tåligt burit på sin hemliga böjelse han erbjöd sig att bli hernes följeslagare hennes rådgifvare, hennes: vän, hennes sla under . hennes tur kring Europa och ati utan knot afvakta stunden, då hon skull med himmelens lycksalighet belöna han: trogna tjenster, hans blyga och tysta kärlek Isaura satt som fa!len från skyarne un der Walters bekännelse, men hon kände sig smickrad af en hyllning, framburen met så mycken vördnad och under så mycker ödmjukhet. För att dölja sin förvirring!oct för att få andrum till ett svar, kastade hon en blick ut genom fönstret, vid hvilket hon satt. Plötsligen spratt hon till. Birger gick förbi på gatan.