Dagens Nyheter – 14 augusti 1869, sida 1

paste och betydelsefullaste rörelse: den som utgår på attfråntaga staten dess obehöriga makt öfver personligheten. Om så är, står Aftonbladet redan derigenom i skarp motsättning till framåtskridandets parti och har ej blott gjort sig förlustig rangen af detta partis ledare — hvilket längesedan skett — utan till och med äran att räknas bland partiets vänner och bland folkfrihetens sanna anhängare. Staten — det är i grund och botten ingenting annat än konungamaktlen — har under seklernas lopp småningom slagit under sig hela den allmakt, som den kunnat undanstjäla Gud. Den nöjer sig icke med att handhafva ett lands försvarsverk, dess förhållanden till främmande makter, dess rättskipning och allmänna finanser, utan den ålägger äfven landets inbyggare att bekänna en viss lära, sådan den för mer än 300 år sedan blef formulerad; den enrollerar deras späda barn till denna bekännelse, vid äfventyr att de eljest skola blifva i saknad af medborgerliga och politiska rättigheter; den undervisar barnen på ett likformigt sätt, antingen deras föräldrar gilla metoden eller icke, och bestämmer deras andes riktning efter en schamplun genom sin skolstadga, sina eforer och sina rektorer; den griper im i alla allmänna ekonomiska förhållanden och reglerar dem efter sitt goda behag; den håller statsmedlemmarne genom tusen medel i ledband som om de alla vore barn, hvilka ej ännu kunna gå; och det är ett af de förnämsta bevis som kunna gifvas på menniskoandens styrka, att den förmått upprätthålla sig så pass som den gjort, i trots af statens allestädesnärvarande förmynderskap. Det är detta förmynderskap, som den nyare tidens skarpaste frisinnade tänkare och ädlaste män, en John Stuart Mill, en Edouard Laboulaye, en Jules Simon, med många flera, sträfva att få undanröjdt. De politiska reformerna äro genomdrifna i många af Europas stater; i England är census för valrätt öfverhufvudtaget och relativt blott hälften så hög som hos oss; i Preussen och Danmark fins ingen census; likaså i flera af mellersta Tysklands stater; i Frankrike äro alla myndiga, välfrejdade män valberättigade; i Spanien likaså. Det är icke mera politiska reformer som erfordras för folkens utveckling i odling och välstånd, utan det är inskränkning och begränsning af statens makt samt utvidgning af personlighetens — personligheten alldeles individuel eller, i somliga fall, representerad af kommunen. Personligheten bör åtnjuta den naturliga rättigheten att tro och bekänna hvad helst han behagar, så snart det icke står i strid mot de för menskligheten gemensamt gällande sedelagarne; ban skall icke vara tvungen att låta döpa sitt barn till en lära, som han icke bekänner och som barnet sannolikt aldrig kommer att tro på; han bör vara befriad från fasan att se detta barn i skolan tvingas till att blifva skrymtare, i det att det skall låtsas bekänna och aflägga ed på en religion, som det i hemmet lärt att anse oriktig; han bör icke för sta-. tens uniformitets och statens maktbegärs skull vara nödsakad att som jordbrukare i en slättprovins lyda ekonomiska förordRY TERENCE FR OP TA ERT REEATAETATE