Dagens Nyheter – 27 maj 1869, sida 2

Dödsstraffets afsekaffande i Norge. Odelstinget har antagit justitieutskottets förslag att begära regeringens medverkan till dödsstraffets successiva afskaffande. Biskop Monrad har beredt verlden en ny öfverraskning genom att söka ett pastorat, Bröndby i närheten af Glostrups jernvägsstatiop. Den förre premierministern kyrkoherde i en landsförsamling på Seland sedan han varit jordbrukare på Nya Zeeland! — ett i sanning äfventyrligt lif. Marfori, exdrottning Isabellas intendent, som nu vistas i Paris, blef häromdagen, undet han tog sig en middagslur, af en sin kammartjenare bestulen på den lilla nätta samman af 30,000 frank. Kammartjenaren tog nemligen sin herres nycklar, öppnade kassalådan, tillegnade sig penningarne och försvann. Suez-kanniens öppnande är utsatt till den 6 oktober. Vice-konungen af Egyptan ämnar inbjuda alla Europas regenter att öfvervara denna verldsfest. Republiken hade i spanska riksförsamlingen 71 röster för, men 214 emot sig. En offentlig kassa — försvunnen. Nedanstående har tilldragit sig i Österrike, i Wien. Det gäller 20 millioner floriner, säga somliga; men andra påstå 30 millioner... Man vet således icke bestämdt hvad som fanns i kassan; och hvad man ännu mindre vet, det är hvart kassan tagit vägen. Det var österrikiska armåns enkeoch pupillkassa. Hvarje officer i Österrike som ville gifta sig var skyldig att till kassan inbetala en viss summa såsom borgen; vanligtvis bestodo dessa valator i statsobligationer. Men för någon tid sedan fingo de pensionerade officerarne rättighet att gifta sig, utan att prestera någon borgen. Detta medgifvande gaf anledning till att alla de officerare, som blifvit pensionerade sedan de erlagt det för äktenskaps ingående föreskrifna kautionsbaloppet, fordrade att återfå hvad de inbetalt. Deras begäran afslogs helt kort och tvärt. Tidniogarne började nu tala om saken och WehrZeitung offentliggjorde ett inom armån cirkalerande rykte — att enkekassan icke mera fanns till, utan blifrit använd till statsutgifternas bestridande! Saken syntes så otrolig, att man väntade sig för hvarje dag en officiell dementi... Och ännu fortfar man att vänta...