Dagens Nyheter – 27 maj 1869, sida 2

i denna ställning lemnade han dem, för att hjelpa vaktmästargubben ur sin dilemma. Han arrangerade nu jemte Birger en såkallad kungstol af bådas korslagda armar och bar så gamla symamsellen i land, i det kan narrade Birger att instämma i den dystra Upsalasången: Viken, tidens flyktiga minnen! Stundens fröjder, bleknen, försvinnen! Natten nedsteg på våra sinnen Och för skuggorna är vår sång, — — — Men knappt var hela laddningen lyckligen på det torra, och knappt hade gumman Juhnke med lifligaste tunga börjat inför fru Aurora en omständlig berättelse om hela deras sjöäfventyr, förrän Jupiter fulminator bytte sig fill Jupiter pluvius, eller för att tala mindre mythologiskt — åskmolnen urladdade sig i en störtskur, som ögonblickligen bevingade alla ben och anordnade en kapplöpning uppför backen fram till Jägmästarstugan, en kapplöpning, som illustrerades af flera komiska kullerbyttor och dylika små missöden. Andtligen var man då alla under tak, men endast för att förvandla fru Auroras nyskurade och bländhvita golf till ett träsk eller en insjö, och det var inte utan blandade känslor hon utöfvade sin pligt som värdinna mot detta sällskap, som snart sagdt regnade ned i hennes fridfulla boning. — Erik och flickorna tycktes deremot ha ett