Dagens Nyheter – 27 maj 1869, sida 1

oo RUM timmer, när man bytit armar med myg: gorna. tJag tror att Ripa bytit tunga med dem — anmärkte Signe småleende. — Kära hjertandes, har inte Ripa några torra kläder deruppe? Och Ripa var blidkad af den lilla blicken och klappen. 3å kom då, vattuman, ska han få låna mina kyrkkläder, men stick inte armbågssylarne ut genom ärmarne, för sånt sakelstyg ä deinte vana vid, si det ä sanning det. Men medan skomakarherrskapet på bästa sätt sökte bli torra, ansåg madam Juhnke för en helig pligt att återknyta den afbrutna berättelsen om segelsällskapets reseäfventyr och om orsaken till deras djerfva utflygt. XJa, si min goa fru Sigurdsson, jag för min enskilda del har då ett verkligt angeläget ärende hit ut till Spar— Spar— hvad i all verlden heter herrgålen då? Sparfsätra — upplyste fru Aurora. Till Sparfsätra var det, eller rättare till fru Sigurdsson sjelf, men det fi vi tala om sen. Men si ingen af oss glömmer Ripas ord, då han så oförblommerandes tog afsked af oss alla och lemnade oss och gården vind för våg: Var så goa och kom och helsa på oss i det gröna — sa! han. — Vi tänkte nu en gång ta honom på orden, och så kände skomakaren en vaktmästare