Dagens Nyheter – 27 maj 1869, sida 1

(Iasändt). På flera folkmöten finner man, bland diskaterade frågor, religionsfriheten främst, och detta med rätta, ty menniskans tro kan ej, sedan förståndet blifvit väckt och alltså fråga är om en lefvande tro, af lagar tvingas in i vissa bestämda spår. Men hvad bjelper att menniskan får dyrka sin Gud på sätt, som hennes förnuft och samvete anser rätt, om samtidigt kroppen beröfvas allt hvad deu behöfver? I hedniska tider hade folken slafvar, och jag frågar hvilket som är grymmast, att göra slafvar eller att, såsom i vårt upplysta s. k. kristsa tidehvarf, samhället och lagarne kalla åse, huru allt flera inedborgare beröfvas allt hvad de till sitt lekamliga uppehälle behöfva och sugas in på Dura benen, ja dö i elände? Att iståndsätta en utsugen och vanskött åker är svårt, men huru oändligt mycket svårare att upprätta en genom ytterligt armod till själ och kropp förslappad menniska, om meningen är att fortgå på samma bana som nu en tid varit fallet. Månne landets representanter ha gjort klart för sig hvad ända detta allt skall taga? Vi behöfva en ny lag, som skyddar den mindre bemedlade (och detta är massan af folket) för total utsugning. Låt hvarje svensk medborgare ega lös och fast egendom till ett sammanlagt belopp af 500 rdr rmt, fri för utsökning eller utmätning, men såsom en öfvergång, gif exekutor rätt att äfven af denna fritagna egendom utsöka: kronooch kommunalutskylder samt af kommunen lemnade lån. Amerika med alla sina rika naturliga hjelpkällor och der arbetaren har lätt att förtjena sitt dagliga bröd, har dock ansett nödigt stifta den lag, att från ingen jordbrukare får utsökas mera, än att han har qvar 40 å 80 acres jord med dertill nödiga inventarier. Det är sann kristlig anda i denna lag; måtte Sverige snart visa att denna anda ej här är utslocknad. P.S.