Dagens Nyheter – 24 maj 1869, sida 2

ett sådant sätt, att vi hellre skådat våra önskningar dödfödde. Birger halflåg i det mjuka gräset, och tätt öfver hans hufvud satt Fanny, lyssnande till det herrliga poemet Martyrerna, ur hvilket ynglingen deklamerade med klangfull och smekande stämma de skönaste styckena. Det var ett farligt grannskap för den unga flickan, ty Birger var verkligen en utmärkt vacker ung man, ja, kan var mer än vacker, han hade öfver sina regelbundet sköna drag ett flor af melankoli, genom hvilket intelligensens eld glimmade så mycket underbarare. Vi ha inte för våra läsarinnor beskrifvit vår hjeltes utseende, sedan han vuxit upp och ut till man, oeä vi rå omöjligen för att han verkligen såg ut som en romanhjelte från den gamla goda tiden. I nutidens romaner har det blifvit modernt att utstyra både hjeltar och hjeltinnor med alla möjliga kroppslyten eller egendomligheter, afvikande från det sköna, och man har under dessa skröpliga kroppsomhöljen tecknat själar till den grad etheriskt och himmelskt fullkomliga, att den hvardaglige och ofullkomlige läsaren kännt sig helt förbluffad. Vi för vår del erkänna genast vår svaghet för vackra menniskor, och då vi med vaket öga blickat omkring oss i lifvet, ha vi inte så sällan träffat på både manliga