Dagens Nyheter – 24 maj 1869, sida 2

had VÄL MI MMINES SY MA VIINIAL JB Uuavv SU VÅT sitionen i Spanien låtit bränna tillsanmans 31,092, mörda och sedan bränna 17,659 och genom tortyr mörda 221,985 personer — summa 270,736! Om Madrids teatrar skrifver N. Dagligt Allehandas korrespondent: Madrid har en stor mängd teatrar, hvaraf flera till det inre vackra och elegants. En egenhet, dock icke eisam för Spanien, är, att man köper dubbla biljetter, den era, till den plats man önskar, i luckan eller af biljettmånglare, hvilka ofta bruka köpa npp hvarenda biljett, den andra deremot, som gäller för sjelfva entrn, vid ingången, Platserna äro mycket beqväma. Parkeiter, butacas, består helt och hållet sf sammetsklädda fåtöljer. Logerna äro någonting i sitt slag oöfverträffligt. De bilda hvar och en nästan en liten salong med soffa och fåtöljer samt hafva också hvar för sig ett litet kabinett, äfven försedt med sittplatser. Genom sammetsgardinerna skiljes hvarjo loge från den andra. Familjerna hafva sina abonnerade loger, och der göras samt mottagas visiter, der afhandlas dagens krönika, der talas om moder och politik — och om ännu angenämare saker. För sin inredning i allmänhet och logernas inrättning i synnerhet äro de spanska teatrarna verkliga mönster. Frågar man mig om d3 dramatiska produktionerna, så kan jag, tyvärr, ej säga detsamma. Spanien har, som bekant, den rikaste dramatiska litteratur, som något land kar framvisa, och ännu förgår knappt en dag, utan att en ny pjes ser ljuset. Men till det mesta äro de rena obetydligåeter med några burleska scener, som alltid uppväcka ett stort bifall. Den nationela spanska operetten eller rättare vaudevillen, la zarzuela, är fortfarande en mycket omtyckt konstart, men man påstår att den numera icke har någonting originelt. Detta kan jag naturligtvis icke yttra mig om; jag tycker mycket om dessa små stycken med deras lifliga handling och lifliga musik, och jag tror till och med, att den svenska publiken skulle mad nöje, om icke annat för ombytes skull, se några af dem från någon af våra scener. Bestämdt blefve de hos oss bättre gifna än här, der skådespelarekonsten befinver sig i ett djupt förfall. Detta har i synoerhet fallit mig i ögonen, då jag jemnfört samma stycken här och i Stockholm. För att ej tala om Storhertiginnan (och ännu mindre Riddar B:åskägg), som ej på det aldra:aflägsnaste vis kan jemnföras med dess gifvande i Stockholm, så har jag sett åtskilliga operor gifna af italienare utan synnerlig taleng, hvilka deremot hos oss gifvits mästerligt. Det gnda utmärkta i afseesde på operan är kapellet, hvars konserter under våren varit alldeles ovärderliga. — Mea iag har dessotom haft ett sällsynt tillfälle att göra en jemnförelse mellan en dramatisk representation här och hemma. Lope da Vega och Calderon äro naturligtvis i sitt fädernesland alldeles urmodiga, men af en viss pietet gifver man ändå en eller annan gång om året — jag tror det är på de stora männens födelsedagar — för toma väggarna något af deras stycken. Slumpen fogade så, att man för några veckor sedan uppförde den sistnämndes Vida es suenno, som under titeln Lifvet en dröm gifvitz på vår Stora teater och deri Dahlqvist bland andra firat cn så stor triumf. Jag skyndade att sa den, och, må det vara sagdt till ära iör vår scen, jag fann den i Calderons eget hemland, der hvar menniska bär hans namn på läpparne, gifven så klent både i afseende å spel, raise-en-3scåue och aliting, att jemförelsen obetingadt måste utialla till förmår för oss. — Slutligen må jag anmärka, att så fula aktriser som här har jag aldrig skådat knappt tänkt mig; och hvad köroch balettpersonaleu beträffar, så äro de verkliga mönster af fulhet, och jag kan om deras vederstygglighet icke gifva ett bättre begrepp, än om jag säger, alt våra korister och ballettister jemnförelsevis äro uttryck af idealisk skönhet och jungfruligt behag. Ballstterna äro utan all förtjonst. Cancan hotade en liten tid alldeles taga öfverha:d, men har dock nu börjat retirera. Den gaf emellertid anledning till ett par rätt roliga pjeser på småtestrarne. Utom de större teatrarue, der platserna i allmänhet äro temligen dyra, finnez en mängd små, ungefär liknande de frauska cafs-chantants, med alldeles utan den lyx, hvarmed