Dagens Nyheter – 24 maj 1869, sida 2

En ovanlig duell. Det var i St. Petersburg. Officerarne drutko. Kapteå Olenine, tillhörande X-regementet, hade inbjudit sina kamratar till en storartad diner. Franska och tyska viner flöto i strömmar. Sinnesstämningen var särdeles liflig och alltså äfven konversationen. Krimkriget var nära förestående, och hela armöen hoppades att snart få draga ut i hirnad. Naturligtvis språkade man om bataljer. Den som hade samtalets trådar i gina händer sade: — Engelsmännen och fransmännen skola icke prisa den soppa vi bjuda dem på. Ryssarne äro tappra, ja mer in tappra — de iäro oförvägna. Fredrik den store hade rätt då han yttrade, att sedan man dödat en ryss, måste man ge honom en knuff innan han stupar. Vi skola äfven öfverbevisade allierade om sanningen af preussis!ta konungens ord. Ja, det säger jag, och jag upprepar det ännu en gång: vårt folk ir raskt och oförväget ... Vi äro nu här samlade omkring trettio officerare ; för mer än hälften af oss — hvad siiger jag? — för de allra flesta af oss är krutröken något hittills okändt; nåväl, jag svär på att här knappt finnes en enda, som icke brinner af otålighet att få bjuda fosterlandets fiender spetsen. Ett bifallssorl framkallades af dessa ord. Derunder steg underlöjtnant Yvanoff upp — Yvanoff var regementets lustigkurre, känd för sin mani att göra kamraterna alla möjliga puts — samt smög sig obemärkt in uti ett bredvidliggande rum. Talaren fortfor: — År det icke sannt, mina herrar? Vi önska NME 1 Br AA se ff dar BK EEE