Dagens Nyheter – 22 maj 1869, sida 2

RÄTTEG. OCH POLISMYHETER. POLISEN. Tryckfrihetsåtal har blilvit väckt mot tidningen (tamla Fiderneslandett för en i nämnde tidnings 38:de nummer, under rubrik: USchene rariteten, införd uppsats, som ansetts innefatta lastligt yttrande om konungens person och gerningar. Afsatt åkardräng. Åkardrängen P. D. Carlscon, i tjenst n Svensson, dömdes i går i polisdomstolen, för förolämpning mot person å allmän plats att böta 15 rdr; dessutom srbjöd domstolen Carlsson, som icke mindre in 7 gånger blifvit ådömd böter för än det ena, in det andra felet mot ordnivgestadgan, att vidare som körsven å bättre åkdon betjena allminheten. RÅDHUSRÄTTEN. Sanmmonstötning. Å rådhusrättens 6:te afdelning förekom i går till handläggning ett mål mellan kaptenen å ångfartyget Wermland B. O. Olsson, kärande, och båtskepparen J. Eriksson, förande lastdragaren Bore från Strömsholm, svarande, rörande sammanstötningen den 27 april mellan dessa båda fartyg. Såsom ombud för käranden instillde sig stadsfiskal Silfversparre, och för svaranden häradshöfding Beckman, Hr Silfversparre, hvilken inlemnade en af navigationslirare upprättad karta öfver segelle. den samt det läge fartygen innehade vid sammanstötningen, androg härefter ungefär följande: Tisdagen den 27 april kl. 11 e. m. lemnade ingfartyget Wermland, fördt af kapten Bengt Oscar Olsson, Riddarholmen med last af styckegods och 22 passagerare, för att begifva sig till Karlstad och Göteborg. Seglatsen gick utan anmärkning till nära Estbröte (ej som Eriksson uppgifver mellan Skirholm och Johannisdal), då kapten Olsson och styrmannen, hvilka stodo å kommando-bryggan, blefvo varse en bidevindseglare förut, som på nirmare afstånd befanns vara en af Strömsholms lastdragare, försedd med 2 master och tacklad med bomsegel. Kapten Olsson kommenderade stopp samt ögonblickligen derefter back. Wermland, som då befann sig på endast högst två kabel-längders afstånd, kunde som propellerbåt icke så hastigt hejda farten gehom backing, hvadan en sammanstötning syntes oundviklig, helst den så kallade jakten, eller Erikssons farkost redan hade börjat att lofva upp met södra landet. Wermlands förstäf törnade också straxt derefter mot farkostens babords långsida, med den påföljd atten planka sprang. Genom försumlighet hos farkostens Tförare fångade jaktens storsegelbom i Wermlands stag, så att Wermland, som då öfvergått från framfart till back, tog farkosten med sig intilldess bommen hann lösgöras, som skedde genom det att den bräcktes af. Farkosten dref nu genom sina med vind fyllda segel mot land samt kantrade ett stycke, derifrån. Denna manövrering eller upphängning å Wermland gjorde att farkosten hade kommit så mycket ostligare från sammanstötningsstillet. Wermlands afstånd från det