Dagens Nyheter – 21 maj 1869, sida 2

symamsellen, i det hon försökte härma Ripas betecknande tonfall. — Han tror inte han, den der gubbstulten, att man kan få sin ved sågad af någon annan än honom. Nej, man ska aldrig släppa sämre folk för nära in på näsan på sig. Och härmed gjorde symamsellen venstersväng och gick in i sin lilla kammare, medan lutfiskmadamen, som stillatigande åhört de andras prat, frågande betraktade Juhnkan, Corvettan och jungfrun, hvilka liksom hon sjelf funderade öfver hvad som menades med uttrycket sämre folk. Men medan det täcka könet ännu funderade, gick Ripa öfverlycklig ombord på Roslagsjakten Lärkan, hvilken snart skulle föra honom i kölvattnet efter den ångare, som samma afton afgått till skärgården med familjen Sigurdsson. Snart var fru Aurora med de sina hemmastadd i den fruktade Jägmästarstugan, och för gubben Ripa ordnades ett litet vindsrum på bästa sätt. I skrubben tätt intill. installerades — för att begagna den gamles egna ord — hans Putte Snabbfot. Kommerserådet gjorde ett besök efter några dagar och tycktes trifvas förträffligt hos sina anspråkslösa grannar, att dömma af de många timmar han glömde sig qvar. Men också var det något nytt och intressant för fru Aurora, som så länge lefvat skiljd från verlden, att få utbyta idder med