Dagens Nyheter – 21 maj 1869, sida 2

litte AN TRRAE Bref från Iandsorten. Den 18 maj 1869. Efter något vistande i det bördiga Östergötland, der jag en dag qvarstannade i den nätta staden Wadstena och tog i betraktande de vansinnige menniskorna på hospitalet och icke heller förbisåg stadens goda hamn, fortsatte jag min resa till Småland. Jag passerade snart foten af Omberget, men tiden tillät mig ej besöka dess hjessa, derifrån utsigten skall vara särdeles storartad. Vid södra ändan af Ombesget ligger det i forrtiden märkvärdiga Alvastra kloster, nu en ruin, nästan alldeles förstörd af tidens frätande tind och ännu mer af vandalizsmen. Nuvarande ar-endatorn af Alvastra gård lärer i detta hänszende icke varit sica företrädare underlägsen. Hos hvarje känslig menniska, som läst sitt fosterla: ds historia, väckas allvarliga tankar på ett fo. dom, när man ser ruiner af historiska ställen, som tala till oss om längesedan förflutna århundrader. Hvad är då plågsammare än utt se, det menniskor finnas som icke hafva den ringaste aktning för dessa våra minnen. Jag vili dermed icke påstå att denna klosterruin — et: minne från katolicismen3 hårdt tryckande dagar — eger särskilt anspråk på vördnad, men oangenämt för tanken och sårande för ögst var det dock att finna att straxt bredvid dessa ruiner, inom hvilkas murar fordomsdag: hundra:als merniskor, afskiljda från verlden, lefde i religiös: andakt, novararde innehafvaren af gården har anlagt ett ru-kigt bränviosbränneri med alla dess tillbehör, der i bränvinspannans svalg äfven under detta misväxtår många tusen tunnor potatis, uppköpta i orten, blifvit förstörda, så att i stället för att fordom upplysning och bildniog utgingo från klostret, nu från samma stäle ofantliga partier bränvin strömma nt öfver landet. Och huru många brott, huru mycket elände och förbannelser förorsakar icke detta bränvin! Dessa tankar trä gde sig på mig, då jag den vackra vårmorgonen satt under de åldriga träden, som omgifrva ruinen och hvilka ävnu stå ofredade. Det är sannt att häfdatecknaren berättar mycken intolerans, många förföljelser från klostertiden, men månne vår tid är bättre? Mårne nutidens religionslärare i allmänhet intaga en bättre ställning till sin tid? Men jag lemnar dessa vemodsväckande betraktel:er. En vacker, bördig slätt ligger framför mig. Wettern visar sig åter med sina vackra stränder, sin minnesrika Wisingaö... Straxt nedom Alvastra passerar man en mindre bro, Ablebäcksbro, der Sverker depäldre julottan 1156 mördades af sin stalldräng, då han var på väg till Tollstads kyrka. Besynne:ligt nog finnes nu intet gammalt minnesmärke, som utvisar platsen der detta skett. Fordom lärer dock funnits en minnessten. Giriga menniskor hafva väl ansett den duga till något annat, likasom kanhända en del af klostermurarne i Alvastra användts vid bränneribyggnaden. Efser att hafva erhållit en ny springare och en god middag på Backasands gästgifvaregård, passerades en by med det egendomliga namnet Ödeshög, der apotek, tingshus och flera handelsbodar finnas; och hvar träffas icke de sistoämnda sedan landthandeln började florera? Jåg bade för många år sedan rest denna väg och väntade mig många och svåra backar, men hur öfverraskades jag icke att snart finna en ny, jemn väg anlagd, löpande i nästan rak riktning ej långt från Wetterns strand. Man passerar nu särdeles vackra trakter med Wettern på ena sidan och löfklädda berg å den andra. Ju närmare man nalkades den täcka staden Grenna, desto vackrare natur. I norr såg man åter på ett högt berg en gammal ruin, visserligen icke med några historiska minnen,