Dagens Nyheter – 21 maj 1869, sida 1

gens område. Då mikroskopet nekar att längre göra tjenst och teleskopet icke längre räcker till, då uppträda, eröfrande, rya instrumenter och visa i den brutna ljusstrålens färgbild nya ljus för vetenskapens forskande öga. Och likväl uttalar sarningens röst den höga aning, att vi endast förbereda ytterligare uppenbarelser och att vi ännu äro fjerran från de mål, der vetandet så genomtränger menriskolifvet, att det bereder menniskan iavignings-fester, ljusar? och mera upphöjda än forntidens myther förmådde fraraställa. Men en gång, när folkens lif fortskridit lärgre och längre på den andliga kunskapens väg, skola säkert också vetandets fester förherrliga de tänkvärdaste dagar och de tänkvärdaste bland menniskor, och folken :koia helsa vetenskapersas högtidsmorgon, hvilka skingrat forntidens dimmor och frambragtandens uppenberel:e3 dagar. Men i detta eviga sträfvande mot en ljus fremtid ligger äfven det helande i den nya andens utsjötelse. Liksom vi med audäktig rörelss läsa om martyrer, hvi.ka grundlagt en religion, haiva vi skäl att med saktring tänka på det martyrskap, genom hvilzet vårt vstandes vägar biilvit öspsade och ouppvörligt utvidgade. Månre det är högre at dö för en tro, än att lefva för en vetenskap ? Den må afgöra d tta, för hvilken det offer är främmande, som kräfver en sådan död och ett sådant lif. Det är cit npphöjdt ideal, som under unggomen och manraåliera fjettrar observatora vid teleskopst och som, om has i vetenskapens tjenst iörlorar sitva ögons ljus, låter det ljus blifva en ersättning, som han under sina forsknisgar mödosamt förvärfvat åt menskligbeten. Det är ett teliggöraude medvetande, som kommer kemisten ast icke sky några faror, under det han i obekanta ämnen söker lösningea på nya gåtor och ringa aktar sitt Hf mot den vinst, som han förvärfvar åt vetenskapen. Det är ett tungt men atundsvärdt offer att för sitt hela lif hävgifra sig åt ett kuuskapsbegär, för att arbeta åt en framtid, som är ballad attöfrerskrida nutidens kunskapsmått.