Dagens Nyheter – 20 maj 1869, sida 2

piter med sentensen: I upphetsen eder, följaktligen hafven I orätt. Sedan tal. sålunda tämjt publiken, började han skildra gången af sin politiska utveckling samt derefter karakterisera församlingsritten och pressfriheten. I andra afdelningen af talet sökte han att med historiska exempel visa, det revolutionära tillvägagåenden aldrig befrimjat frihetens sak. Så visade han t. ex., att heroerna Mazzini och Garibaldi icke kunnat bli något, förriin en Manin och en Cavour uppstodo och mellan frihetens id6 och den konstitutionella principen denna förmälning följde, som upphjelpte Italien och gjorde det fritt. Man ropade: Till saken! Han fortsatte, i det han jemförde Kossuth och Deak, konung Wilhelm och grefve Bismarck. it litet afbrott följde, hvarefter talaren kom till den politiska eden och bevisade, att den som aflägger en ed måste afgifva den ander föresats att äfven vilja hålla den. Hvad den nirvarande regeringen angår, ir det oriktigt att hirleda dess ursprung från statsstrecket af 1851, hon daterar sig från omröstningen af den 20 december, från den allmiinna omröstningens bekrviäftelse. Förfärligt buller följde. Ollivier fortfor: Den allmänna omröstningen är en odelbar sanning; I kunnen ej godkänna något af dess resultater, utan att äfven vilja godkiänna de öfriga konseqvenserna. Den allmänna omröstningen har sjelf bekräftat och legaliserat statsstrecket! Under storm och strid upplöstes mötet. Då publiken kom ut på Chåtelet-torget, fann den detta rensadt och besatt at stadssergeanter, hvilka måst till stort antal infinna sig för att skingra de bullersamma hoparne. Men scenerna på gatorna voro ej slutade med mötet. En ofantlig menniskomassa som alltjemt tillväxte betäckte boulevarderna och gatorna samt gjorde passivt motstånd mot polisagenterna, hvilka sökte att spränga dessa skockningar. Omkring midnatt begaf sig en stor folhhop till Bastiljen; den sjöng marseljäsen, den bekanta Des Lampions och ropade Lefve Bancel! Ett kaf6 angreps af massan och speglarne i detsamma krossades. På Bastiljplatsen ropades Lefve Bancel! Man gick med blottade hufvuden kring Julikolonnen under rop af Lefve republiken!, hvarpå polisen ingrep och häktade 20 personer. En apuan hop drog genom Rue Rivoli och mötte der en hofvagn, som den under rop af Lefve republiken! tvang att köra steg för steg. Detta var den 12 denres. Dagen efter uppstod på Boulevard B-aumarchais en stor folkskockning, hvilken man uppskattide till 20,000 personer, från hvilkas strupar i väldig takt mearseljäsen ljöd. Stadssergeanterna måste anlita hjelp från 500 muovicipalgardister till fots och 100 till häst för att skingra massan, hvarvid flera sårades. Vid ett möte nära Bogzlevard S:t Michel förekommo liknande opinionsyttringar. Mer än 1,000 personer siöngo marseljäsen och uppstämde lefverop för Henri Rochefort och hans Lanterne. Afven här måste massan skingras af stadsSergeanterna. Det är med lätt förklarlig nyfikenhet vi afvakta närmare underrättelser om denna valrörelse, hvilken det skall behöfvas myndigheterna3 hela kallblodighet och klokhet att beherrsks.