Dagens Nyheter – 19 maj 1869, sida 2

kjol (efter hvad som säges till följe af vägran att taga mera på sig), och emedan ett rykte genast allmänt spridde sig att en af de soldater, som enligt order förde henne till häktet, skulle vara hennes fistman. Också följde efteråt en samling folk, hurrande och skrattande. Något det ringaste våld eller försök aw befria henn hade hiirunder icke försports, och hela uppträdet hade endast gifvit anledning till åtlöje, skratt och några hurrarop. (Dettaintygas af flera uppgifna personer). Några få personer hade följt med upp på gården emot högvakten på Silens öfre gård, men sedermera på tillsägelse aflägsnat sig derifrån, likasom de, som velat dit uppgå, men afvisats, godvilligt dragit sig tillbaka utom grinden och ned mot landsvägen, der de öfrige medföljande hade stannat och der en eller annan af nyfikenhet tillstött. Nn framträdde kronofogden och tillropade folket tre gånger i konungens namn att skiljas, något som föranledde en eller annan att gå samt åtskilliga okynniga att uppstimma hurrarop, som dock icke lära varit hvarken talrika eller ihållande och som svårligen ens af de mest nogräknade kunnat på allvar kallas skrän. Vidare hördes också ett och annat glåpaktigt uttryck, hänsyftande som vanligt på kronofogdens namn. Samtlige de personer, som härom tillfrågats, hafva utan undantag förklarat, att de som voro samlade på landsvägen vid detta tillfälle endast syntes nyfikne och roade af det otvifvelaktigt i viss mån löjliga uppträdet, men att något våld, hot eller ens någon ilska icke heller nu förnummits, långt mindre något uppsåt att med förenadt våld sätta sig upp emot myndighetens bud, eller att den till embetsåtgärd tvinga eller att för sådan åtgärd himnas. Den ifrågavarande folkhopen hade icke heller it försedd med något slags vapen, ej ens med käppar eller spakar. I öfrigt sågos de marknadsbesökande, dels med och dels utan åkdon, fram och åter passera landsvägen utefter öfver torget åt begge hållen; vid bodarne var man sysselsatt dels med handel aels med inpackning af öfverblifna varor för hemfären. Sådan var sakernas ställning, när kronofogden lät slå larm och fann lämpligt att för fredliga menniskor och några skrålande pojkar uppläsa de paragrafer af strafflagen, som handla om uppror, och att befalla skarp laddning. Icke heller nu och härefter hördes något hot eller begieks något våld af hopen, hvaremot i följd af larmslagningen en mängd personer tillströmmade för att få reda på hvad som försiggick. (Forts )