Dagens Nyheter – 18 maj 1869, sida 2

Händelsen är förlagd till Kina i staden Peking. En fransk korvett, Armida, har avkrat i stadens hamn och sjöbussarae ligga i land. Pinsonnet, som är marketentare på korvetten, har med sin hustru slagit upp ett provisoriskt utskänkningsställe på stranden, der det går muntert till. Men Pinsoanet är en smula lätt på foten och ger snart sin hustru, Cesarine, anledniog till svartsjuka mot en af det himmelska rikets döttrar. Det är Theblomma, dotter till polismästaren i Peking, som väcker oro i lägret. Den unga ki-? nesiskan har nemligen olotligen smugit sig ut; för att se på en högtidlig procession, och då hon råkar i fara, tager hon sin tilllykt till Pinsonnet, som gör sin kur för den vackra blomman och gömmer henue i sängkammaren. Polismästaren, Dung-Ka-Schin, har samtidigt gjort ett besök på den franska korvetten och på hemvägen tittar han in till Pinsonnet, i sällskap med sin tillkommande måg, Phumling, kapien för stadsvakten, och ett lysarde följe. Då upptäcker C arines svartsjuka allt, och polismästaren återfinner sin dotter i Pinsonnets hu: Följden blir avt Piosounet om aitonen blir bortröfvad af kiuneseraa och i en stor ticlåda buren till polismästarens palats. Dö, eller gift er med min dotter, så bjuder Sings lag, säger polismästaren åt den förvånade Pinsonnet, som förgäfves invänder att han är gift förut. Han måste gifta sig eller låta sig spetsas på pålen. Blaod två onda ting väljer ban det förra, och då han ser att det är Theblommzaz, som skall bli hans brud, tröstar han sig lätt. Brölloppet firas, men straxt derpå infinner sig Cesarine med en korg champagne, som polismästaren köpt och som hon sjelf beslutat att bära fram, sedan hon stängt in sin lättsinnige man i en källare. Heanes förvåning är derföre obeskrifiig, då hon hos polismästaren återfivner Pinsonnet, klädd som mandarin och till på köpet gift med en annan. Hon rasar och återfordrar sin man; hon gör bekantskap med Theblomma och blir lugnare, då hon hör att den kinssiska flickan afskyr P.nsonnet och älskar sia kapten, som hon nödgats öfvergifva. De bida qvinnorra ställa till en iutrig, hvarigenom Cesarine förklädd får tillbringa bröllopsnatten meu sin man, och Theblomma, som tages för des rasande rmarketeater-kan, lemnas i förvar åt kapteuen för stadsvakten. Men iö jande dagen upptäckes: bedrägeriet af poalismästaren, som beslutar att hämnas den skymf hans dotter lidit. Pinsonnet sättss i stocken oci dömes till döden. Då får Cesarive en id, att uppehålla tiden för dödsdomens verkställande tills korvettens besättniog hinner ankomma och rädda hennes olycklige man. Hon säger stt det är bruket i deras land att tömma dödspokalen och föreslår att det måtte sko i den franska drufvan, den fräsande champagnen. Kineserna respektera en så billig begärau och dricka gerna med, för stt profva den nya drycken. Men de ana icke dess förrädiska verkningar, och snart äro de samtoch synnerligen så lifvade, att de börja dansa cancan så naturligt, att åskådaren förlorar illusionen och tar kineseraa för äkta parisare. Under det virrvarr som nu uppstår anländer korvetteus besättoiug och befriar sina nödställda landsmän samt instämmer i champagnevisan. Det är en effektfull tablå; men alve sKUNG avu Hu vurlt Utan ecaucan, som här icke är rikigt på sin plats. Som ni ser är libretton icke af samma ystra slag som de, hvilka inspirerat Offenbach. Och icke heller musiken bär prägel af den uppsluppna glädtighet, som gjort Offenbach så populär. Lecocq är långt mera städad och siriig; han småler blott, under det att hang berömda föregångare gapskrattar. Rollerna ha tiil största delen råkat i goda händer. Hr Thegerström spelar polismästaren och har gjort honom till en sömnig kines, en genre af komik som är ibland de svåraste, då man vet har smittsam en gäspning är. Men hr T. lyckas att med sin sömnighet narra publiken att skratta. Fru Bergströms C6sarine är liflig och anslående och hr Warberg intresserar genom en frisk och naturlig hållning. Eno at hufvudrolleraa, Phum-liug, var anförtrodd åt en debutant, hr Brundin, som har en vacker tenor, men som är så svårt angripen af nybörjarens rädsla, att han meddelar sin oro åt publiken. Titelrollen utföres af fru de Wabl med det okonstlade behag man är van att finna hos denna skådespelerska. Uppsättningen är praktfull, både hvad kostymer och dekorationer beträffar, och inöfningea är giord med mycken omsorg.