Dagens Nyheter – 15 maj 1869, sida 2

mera synes inte, ty namnet är bortrifvet --Hvad smörgåsarne beträffar, så har teatervaktmästarens barn fått dem, så hungriga vi än sjelfva kunna vara, min stackars flicka och jag. Pappal --hviskade en röst, så !juf att den trängde till de båda ung nens hjertan, och ur ett par stora mörka ögon smög en blick af mild förebråelse. Ja, ja mitt bara! --tröstade eremiten --Hvad dig beträffar, ska du nog få skåda bättre dagar. Mången stor konstnärinna har börjat mycket sämre än du; inte sannt, mina herrar? Men Birger ville inte säga en osanning, och lika litet ville han ytterligare såra de redan så djupt förorättade; han svarade derför ingenting på frågan, fattade bara den unga flickans hand, der den hängde fast vid eremitens resbälte, och tryckte den under löftet att göra allt för att skaffa henne och hennes far den upprättelse, hvaraf de voro fullt förtjenta. Men Bruno hopvecklade den del af pappersomslaget, som röjde utanskriften och som räddat sig från det besmittande grannskapet med smöret, för att få en ledning för de blifvande spaningarne och för att låta den hjertlöse presentgifvaren få äta Epp sitt eget hårda bröd — såsom orden öllo. Den unga herdinnan gaf sina båda rid