Dagens Nyheter – 15 maj 1869, sida 1

MS dare ett par blickar fulla af den mest glödande tacksamhet, och teaterdirektören afbröt samtalet med förklaringen att femte akten skulle börja. Publiken mottog i denna akt eremiten och den unga flickan med en så dundrande och jemn applåd, och så utan minsta accompagnement af skratt eller andra dissonanser, att de båda uppträdande tydligen funno meningen vara en fullkomlig upprättelse och vänlighetsbetygelse. Bifallet — denna gång utan gyckel — tycktes också animera far och -dotter, och båda spelade nu med en värma och naturlighet, som helt och hållet voro framkallade af åskådarnes ombytta sinnesstämning. Efter spektaklels slut gick den lilla qvartetten till källarmästar Schylander för att soupera, eller, för att tala i studentstil, man gick in på Schylla för att undvika Charybdis, — en lokal snedt emot. Förlåt en fråga, herr Schylander — tog Bruno till ordet — inte är den här handstilen bekant? Pror jag rasande väl — gsgvarade den tillfrågade --det är en min gode vän och bror i Stockholm, en cigarrfabrikör, som skrifvit den der. Hur gså? cÅh, vi ha våra små funderingar --menade Claes Ardelius, som nyligen lärt sig röka och som just höll på att tända sin cigarr.